Om du besökt FZ den senaste tiden har du med största säkerhet sett filmer från Mortal Kombat: Armageddon där utvecklarna på Midway visar hur de använder wiimoten till att utföra specialattacker. Jag hade själv sett de filmerna innan jag fick recensionsexemplaret och då såg det både kul och enkelt ut. Efter att ha spelet det har jag dock kunnat slå fast att även om den roliga delen stämde så var det verkligen inte helt enkelt.

Om du inte sett filmerna ska jag förklara lite fort hur det fungerar. Genom att trycka in B-knappen och göra en rörelse, exempelvis ner-upp, ska din figur göra något finurligt. Jag använder ordet "ska" då han, eller hon, tyvärr ofta väljer att strejka eller, om du har tur, utför en helt annan attack än den du tänkt dig. Midway har visserligen inkluderat ett bra träningsläge, men trots det är upplevelsen inte helt smärtfri.

Wiimote och nunchuck

- ersätts av andra kontroller

Nu kan mina problem helt enkelt bero på att jag inte är tillräckligt duktig, men med tanke på den målgrupp som Nintendo riktar sig till med Wii bör även en oslipad diamant som jag slippa uppleva så stora kontrollproblem som nu är fallet. Turligt nog för mig, och troligtvis även för många andra, finns det dock stöd för att använda både Wiis klassiska handkontroll och en Gamecube-kontroll, men med den senare försvinner å andra sidan en hel del av poängen med att spela på Wii.

Bortom kontrollmekanismen är Mortal Kombat: Armageddon ett synnerligen välfyllt fightingspel med den hel del nymodigheter blandat med gamla traditioner. Sammantaget finns det 63 slagskämpar att välja på och om du spelat någon del i Mortal Kombat-serien kommer du känna igen de flesta. Här återfinns nämligen klassiska karaktärer som Sub-Zero, Rayden, Johnny Cage och Sonya Blade blandat med "nykomlingar" som Shujinko, Darrius och Meat. Alla bör således kunna hitta någon som passar, men om utbudet mot förmodan inte skulle räcka till kan du även designa din egen karaktär med hjälp av spelets inbyggda verktyg.

Armageddon har som varje fightingspel värt namnet både ett arkadläge och möjligheten att spela mot andra människor, men det slutar faktiskt inte där. Bland annat finns det nämligen även en kort och i bästa fall medelmåttig enspelarkampanj, kallad Konquest. Där får du ur ett tredjepersonsperspektiv styra hjälten Taven som på uppdrag av sina föräldrar måste rädda världen från undergång. Utöver Konquest finns även Mario Kart-kopian Motor Kombat som blev något av en personlig favorit med möjligheten att spela tillsammans med tre vänner.

Klart godkänt

- tack vare mycket traditionellt innehåll

Tekniskt sett håller sig Mortal Kombat: Armageddon på den högre halvan av Wii-skalan. Det är visserligen en portning, men en synnerligen välgjord sådan med bra animationer, snygga miljöer och precis så mycket blod som du kan förvänta dig av en Mortal Kombat-titel. Inte heller ljudmässigt finns det något speciellt att hylla eller klaga på. Förvisso är insatsen från röstskådespelerna i svagaste laget, men i ett fightingspel är det av ytterst liten betydelse och närmast obligatoriskt.

Hur ska jag då sammanfatta Mortal Kombat: Armageddon? Jo, som ett helt okej fightingspel som seriens fans med största sannolikhet kommer att uppskatta tack vare det stora utbudet av karaktärer och extra innehåll. Tyvärr kan jag dock konstatera att jag hade roligare med en traditionell handkontroll än wiins tudelade kontroll. Om detta är en avgörande faktor beror givetvis på hur mycket vikt du lägger vid den rörelsekänsliga styrningen som konsolen erbjuder, men det är knappast något positivt.