Jag ska börja med att informera om att Combat Mission: Shock Force inte är något lätt spel. Här går det inte att höfta sig in i slagfältet och tro att du vet vad du ska göra. Själv satt jag helt dum och stum i minst tio minuter i första uppdraget. Smart som jag var läste jag inte manualen först vilket visade sig vara mitt största misstag. Har du inte spelat någon tidigare del i Combat Mission-serien är allt oerhört krångligt och svårt.

Manualen

- stor och livsviktig

Manualen ja, den förtjänar ett helt eget stycke. 196 sidor fullpackade med information, bilder och annat för att hjälpa dig förstå. Den är mycket läsvärd om du införskaffat dig spelet eftersom det står allt om enheter, vapen, pansarvagnar och allt du vill veta. Samt något mycket viktigt; hur du faktiskt gör för att styra enheterna.

   

För att flytta enheter markerar du dem och sedan med hjälp av antingen tangentbordet eller ett system av knappar på skärmen väljer du vad för uppgift enheten eller enheterna ska genomföra. Alla sorters uppgifter kan utföras på många sätt. Bara själva alternativet att flytta enheterna kan göra långsamt, snabbt, försiktigt eller vaksamt i beredskap. Det går också att bestämma om enheten ska anfalla motståndare med lätt försvar - till exempel infanteri, eller om de ska lägga en bombmatta över ett större område. Det finns väldigt många olika alternativ att välja mellan och det finns inte rum nog på sidan för att förklara allt.

Singleplayerdelen

- goda amerikanare mot onda syrier

Singelplayerdelen består av två kampanjer, flera enskilda uppdrag och "Quick Battle". Det finns också en multiplayerdel samt en baneditor som är ännu svårare att förstå sig på än spelet självt. Du får välja själv om du vill spela i realtid eller omgångsbaserat. I det sistnämnda blir det paus varje minut så du kan ge dina enheter fler kommandon och sedan utföra dem. Det är dock inte "riktigt" omgångsbaserat då allt sker i realtid i en minut efter rundan.

Grafiken i Combat Mission: Shock Force är väldigt speciell. Enheterna är extremt väl detaljerade. Man ser varje liten lucka och spade på pansarvagnarna och infanteriet är inte sämre detaljerat det - vilket ger ett stort plus i kanten. Tyvärr försvinner emellertid det pluset ganska snabbt igen eftersom sceneriet lämnar mycket att önska. Det ser ibland ut som att asfaltvägen flyger ut över öknen, och utanför själva spelplan finns över huvud taget ingenting. Fast, när du väl är i en eldstrid på en liten gata i en syriansk stad är omgivningarna inget du bryr dig om direkt.

   

Två bilder som visar skillnad i detaljnivå

Vad blir slutomdömet? Jag var faktiskt ganska skeptisk själv i början då jag knappt visste något, men ju mer jag spelade desto mer växte det för mig. Vissa uppdrag är extremt roliga och spännande. Att skicka in en patrull i en ökenstad för att rensa ut rebeller under nattetid påminner faktiskt mycket om de första Rainbow 6-spelen. Dock ska sägas att det sannerligen inte passar alla, men är du en fan av genren eller tidigare Combat Mission-spel är detta ett givet köp.