Tyvärr var jag inte riktigt det. Jag hade hoppats på lite djup i Conan, lite intelligens. Lite mindre könsroller, lite färre klyschiga oneliners, lite smartare bossar (även om just bossarna är jäkligt snyggt gjorda). Det kanske var för mycket begärt? Jag kanske är för intelligent, helt enkelt?

Intressant story och karaktär

- men var är djupet?

Men vi börjar från början. Conan the Cimmerians äventyr inleds med att han försöker stjäla ett fint litet smycke - till synes ovärderligt. Oturligt nog för "Conie" (ja, så kallas ju Late Night-värden med samma förnamn) råkar en staty han slår sönder medföra att en ond magiker kan bringa kaos till världen. Aj aj. Conan vaknar på en strand och minns inte särskilt mycket. Sen dödar han de första han träffar på.

Nihilistic Software förmedlar historien bra. De berättar både en kort bakgrund (precis som jag just gjorde, fast lite annorlunda) och väver in historien i själva spelet så att det blir som en berättelse. Och det är det ju också, spelet är helt förutbestämt och det går bara att följa en väg genom sagan. Lite trist kanske, men så är det ju inte något rollspel heller.

Det är ett actionspel, där man får välja nivån på "gore", använda sig av olika sorters svärd och yxor för att hugga av diverse lemmar på sina underlägsna motståndare, och man gör det med ett leende på läpparna och en oneliner i högsta hugg. Man träffar bland annat en amazon på vägen som man blir bundis med, och hon är både kraftfull och underlägsen mannen på samma gång. Där kommer könsrollerna in, för även om hon är stark så är hon ändå svagare och behöver hjälp av den stora starka mannen - och hon är dessutom klädd i en läderbikini och har jättelökar. Det hjälper ju inte mina feministiska tendenser att tycka om spelet, direkt. Men spelet är riktat åt grabbar. Och ska ni lira det - se till att ha både mamma och flickvän på behörigt avstånd. Det är en hel del studsande kroppsdelar, på både ett och annat sätt.

Könsrollerna är från stenåldern

- men så kanske det var på Conans tid?

Ljudet och grafiken är bra, men inte så man häpnar. Kontrollerna är också bra (90 % av knapparna är till för att slå någon), även om man inte kan styra "kameran" utan bara försöka springa dit benen bär en - trots att en fiende kan dyka upp runt knuten. Vilket de gör lite väl ofta för att det inte ska bli irriterande. Poängsystemet, att man samlar röda knappar för att tjäna ihop till nya moves, känns dock väldigt logiskt.

Men genomgående ger Conan inte känslan av att vara ett PS3-spel över huvud taget, utan ett PS2-spel som släppts till en nyare konsol. Jag har lite högre krav nu, att spelet ska vara lite djupare, lite snyggare, lite kraftfullare - och det tycker jag inte Nihilistic Software lyckas skapa.

Tyvärr. För visst är det väl alltid kul att vara barbar och hugga huvudet av folk. Det har det varit ända sen Barbarian kom till C64:an. Och behöver du lite förströelse innan ett nytt God of War kommer till PS3:an, är det här spelet för dig. Men som sagt, håll mamma och flickvännen borta.