Recension – Age of Empires III: The Asian Dynasties

Age of Empires III var underhållande och genomarbetat, ingen tvekan om saken. Men det stack inte ut från den stora massan. Det var kanske det som gjorde många fans besvikna. Personligen hade jag önskat efter mer innehåll och mer ändringar i spelupplägg. Det har gått ungefär två år sedan originalspelet släpptes och sedan dess har två expansioner dykt upp.

Den första, The WarChiefs, kom för ungefär ett år sedan. Den utökade spelet med tre nya indianfraktioner, nya enheter och annat smått och gott. I dagarna släpps expansion nummer två, The Asian Dynasties.

Spelet tar oss till de tre stora asiatiska stormakterna vid den tiden (1500- till 1800-tal): Indien, Kina och Japan. Med fraktionerna kommer även tre kampanjer, en för varje land. Kampanjerna består i sin tur av en mängd uppdrag. Utöver de nya civilisationerna innehåller expansionen en mängd nya enheter, nya kartor och fyra nya spellägen.

Fyra nya spellägen

De nya spellägena är Regicide, Treaty, Treaty No-Blockade och King of the Hill. Den sistnämnda är min favorit och går ut på att försvara strategiska punkter och hålla dem i en viss tid. Regicide går ut på att tillintetgöra fiendens huvudkaraktärer. Treaty och Treaty No-Blockade går ut på ungefär samma sak, det vill säga: du får inte anfalla fienden under en viss tid och du och dina motspelare får inga leveranser från utsidan. Treaty No-Blockade bygger på samma spelsätt fast med förstärkning i form av leveranser från dina hemstäder.

Jag fastnade direkt för japanerna. Deras kultur och historia har alltid fascinerat mig. Kampanjernas historiska korrekthet går att diskutera men de är framförallt underhållande och betydligt personligare än den usla kampanjen i AoE III. I Japans fall handlar det om den unge generalen Sakuma Kichiro som med din hjälp ska förena det splittrade landet. Kort och gott: kampanjerna är en aning korta, hyfsat underhållande men tillräckligt varierande för att man inte ska tappa intresset.

För att avancera i utveckling bygger du underverk. Underverken är alltifrån heliga tempel till graciösa fort. Deras egenskaper varierar stort, alltifrån bättre militära enheter till utökade insamlingskapacitet hos dina bosättare. En annan nämnvärd nyhet är att du som asiatisk ledare kan alliera dig med någon av de europeiska nationerna. Det innebär, bland annat, att du kan köpa kraftfulla västerländska trupper.

Underhållande

- i små doser

Mina största klagomål gällande den här expansionen är inte direkt tilläggets fel utan spelserien i sig. Moderspelet hade sina brister och många av dem är fortfarande kvar. Personligen är jag mest irriterad över den artificiella intelligensen, det otroligt jobbiga, plottriga och skymmande gränssnittet och spelplanens begränsade storlek. Ignorerar man problemen är både AoE III och Asian Dynasties underhållande i små doser, både enskilt och i multiplayer.

The WarChiefs innebar ingen större förändring för moderspelet, samma gäller för Asian Dynasties. För mig känns det som att valutan för pengarna sitter i alla nya enheter, de nya spellägena och taktikerna som de nya fraktionerna inrymmer. Gillar du Age of Empires III kommer du att gilla Asian Dynasties. Expansionen kommer inte att konvertera dem som var skeptiska till originalspelet utan bygger vidare på samma koncept. Det blir tre och en halv FZ-loggor till Asian Dynasties.