Det första Skate fick fina recensioner världen över när det kom ut för två år sedan. Jämfört med andra skejtarspel hade detta Electronic Arts-släpp ett helt nytt sätt att se på trixande, utmaningar och realism. Mindre krusiduller, mer spelglädje. Ett lyckat drag, minst sagt. Därför har förväntningarna på denna uppföljare varit mycket höga. Och till viss del levererar Skate 2 omedelbart.

Eller nej, förresten. Inte omedelbart. Det första du får uppleva är en fjantig – om än schysst producerad – introfilm, där du får veta att din karaktär precis släppts ut ur fängelse för att se staden San Vanelona (som numera heter New San Vanelona) i förändring. En naturkatastrof har förstört mycket av staden, och ett företag som heter Mongo Corp har gjort sitt bästa för att bygga upp den igen. På gott och ont. De har även skaffat sig mycket makt och deras säkerhetsvakter får göra vad som helst mot stackars skejtare som befinner sig i närheten av deras byggnader.

Fjantig story, med en hel del klyschiga och fåniga karaktärer, det är vad du får vänta dig i detta lir när du väljer karriärsläget. Steg för steg får du lära dig staden, trixen och personerna som du behöver känna till för att ta dig vidare. Det finns en del skojiga uppdrag att ta sig an, som att tjäna pengar (och cred) på tidningsplåtningar, möta proffs i man-mot-man-utmaningar och trix-tävlingar. Målet är att ta dig upp till skejtartoppen igen, efter viss ringrostighet från fängelsevistelsen.

När du tröttnar på uppdragen

- finns det oändligt med speltid i allmänhetens åkning

Trots detta märker du efter ett tag att det skönaste med spelet egentligen är friheten. Det finns massvis med olika ställen att skejta på, och att bara ta sig genom staden på din bräda tar lång tid (om du vill kan du snabbspola till din destination, men det är inte lika roligt). Kontrollerna och fysiken är utmärkt, bättre än i föregångaren, och det är ett skönt flyt i själva skejtandet. Ibland är det så realistiskt att det känns som om du faktiskt brädar själv. Och när det inte är realistiskt är det oftast på ett positivt vis – till exempel att du inte dör helt av ett fall från ett hustak. Fast skräp och fotgängare hade kunnat vara lite mindre i vägen, om man ska ha något att klaga på.

• 1
• 2
• Nästa sida »