För det är verkligen en ny genre som skapas i och med släppet av detta spel. Givetvis är det lätt att rycka på axlarna åt #Flower och kalla det för ett fjantigt, meningslöst och pretentiöst lir (min mor gjorde det, bland annat). Men då har du inte gett det en ärlig chans. Eller så har du helt rätt, vem vet?
Men – oavsett fjantighetsfaktorn – du ska ta Flower för vad det är. En vacker skildring av en blommas drömmar, som du får uppleva med en fantastiskt enastående grafik. Alla blomblad som du styr har ett eget liv, varje grässtrå rör sig med en slående ackuratess. Och miljöerna som du ska försöka återuppliva med ditt blombladsgäng är både omväxlande och underbart vackra. Äntligen kommer hela PS3-kraften till sin rätt.
Än mer fantastiskt är ljudet, som omvälver spelet och gör det komplett. En vacker, harmonisk melodi som bakgrund, som utökas med plinkande och toner för varje enskild blomma du vidrör. Och enstaka explosioner när stora områden natur får liv. Extraordinärt och banbrytande – förhoppningsvis.
Kontrollerna och hela spelet i sig är enkla att förstå sig på. Du använder bara en enda knapp under hela spelet – valfri. Annars tippar du bara kontrollen när du vill svänga. Du blir ett med blombladet på ett helt annat sätt än om styrspakarna använts. Även det banbrytande.
Tyvärr, eller kanske på gott och ont, är detta spel mycket kort. Det tar bara ett par timmar innan du är klar. Men det är nog allt du orkar med också. Redan efter en halvtimme är det lätt att bli rastlös och irriterad bara för att kontrollerna är enformiga. Flower är ett spel du ska engagera dig i när du har några timmar att spendera – inte dela upp i flera spelomgångar. Då får du inte rätt känsla för spelet.
Som jag skrivit ett par gånger är detta ett banbrytande tv-spel. Men banbrytningen gör det också svårt att veta om spelet är fantastiskt eller raka motsatsen. Har du svårt att sitta still i några timmar och bara njuta av ren, mjuk, fridfull mysighet – glöm Flower. Men i en värld där våldsamma krigsspel tar en allt större roll är det skönt att se att det satsas resurser på fridfulla, fantasifulla spel som detta. Det är väldigt lite action, men sätter du dig framför tv:n helt själv och låter dig uppfyllas av Flower så är det ett par magiska, terapeutiska timmar du har framför dig. Och – eftersom det är ett PSN-spel kostar det inte mer än en hundring heller. Och det är det helt klart värt.
