Street Fighter är en serie tv-spel där man fajtas... Va? Du har redan spelat något spel i serien? Aha, då behöver jag inte bli långrandig med historieberättande. Gissningsvis har du först och främst lirat tvåan till Super Nintendo – som är den egentliga grunden till #Street Fighter IV. Karaktärerna är desamma, grunden är densamma. Nej, inte bara att man ska puckla på varandra. Såna spel gjordes både innan och efter SF2. Utan det faktum att verkligen alla kan spela. Lite som ett fajtingspel i Caroline af Ugglas regi.
Personligen är jag en rätt kass fajter, om jag ska vara ärlig. Jag har ingen tajming och är lika dålig på att komma ihåg knappkombinationer som en analfabet är på att stava till hyperneuroakustiska diafragmakontravibrationer. Men jag kan vinna matcher ändå. På ren slughet, eller envishet. Oftast inte, men jag kan. Det är som poker – lätt att kunna, men svårt att bemästra. Det finns så otroligt många sätt att spela Street Fighter-spelen på, och karaktärerna är så olika att alla har sin egen favorit (Ken är min!). Mångfalden är helt klart ett vinnande koncept.
Grunden fanns
- Så hur skulle Capcom piffa till det?
Så Street Fighter IV hade redan den mer än 20-åriga grunden att stå på. Kvar var alltså att piffa till det. Grafiskt, kontrollmässigt, karaktärsmässigt och med spellägen att underhållas med. Hur #Capcom lyckas? Fantastiskt bra. Visserligen är introscenen horribel. Överpretentiös, pompös och med ett rockpojkbandssoundtrack (The Next Door – Indestructible, googla på). Låten spelas i menyn också, tyvärr. Men stänger man av menymusiken så är det bara high fives framöver.
Grafiskt har Capcom lyckats väldigt bra med att vuxna till spelet. Miljöerna är mörkare och karaktärerna är mindre tecknade (och mer muskulösa). Det är visserligen lite skillnad på karaktärerna om man jämför filmsekvenserna med fajterna, men det gör inte så mycket. På tal om fajterna, de är väldigt smootha och snyggare än någonsin. Och sekvenserna till specialattackerna är både nog långa och riktigt sköna visuellt.
Kontrollerna har Capcom haft tid på sig att finjustera in i minsta detalj med åren. Nu sitter de som en smäck. Allt känns logiskt och enkelt, och man får användning av alla sina hjärnceller när man ska försöka komma ihåg hur specialattackerna utförs eller ens vilken knapp som var kick och vilken som var punch. Ljudet går det inte att klaga på heller, även om vissa röstskådisar gör ett halvtaskigt jobb. Men som med de flesta japanska spel just nu går det att slå på just det japanska språket om man vill. Ljudeffekter och bakgrundsljud är dock helt okej.
För nostalgiker är Street Fighter IV som 24 karat var för Harald Treutiger: guld. Alla de tolv klassiska krigarna finns med: Ryu, Ken (så klart!), Chun-Li, M. Bison, Sagat, Balrog, Vega, Blanka, Guile, Zangief, Dhalsim och E. Honda är alla med från scratch. Sen finns även en del andra gamla favoriter att låsa upp. Och ett par nya karaktärer. Men jag ska inte förstöra nöjet för dig genom att berätta om dem alla, men jag kan säga att jag gillar dem. Passar perfekt in i gänget.
Spellägena är många och varierade. Arcade mode, där du får slåss mot en massa fiender världen över för att till slut möta slutbossen Seth i en match. Handlingen inför varje karaktärs arkadläge är kort och inte särskilt målande, men den duger för ett fajtingspel. Training mode är bättre än förväntat, och låter dig träna på spelets grunder och finesser till oändlighet. Challenge mode är underhållande med sina varierande spelformer (Time Attack, Survival Mode, Trial Mode).
Oändlig speltid online
- Men var är tournament-läget?
Och – eftersom det numera är 2009 med PS3:or och bredband och allt vad det innebär – det finns givetvis även ett onlineläge i detta lir. Viss lagg infinner sig stundtals (det kan vara Glocalnets fel, det skulle inte förvåna mig), men i övrigt är det väldigt skojigt att fajtas mot andra levande varelser, vare sig det är vänskapligt eller rankade matcher. Att vinna det sistnämnda ger dig poäng som du använder för att ta dig upp i rankingen och möta likvärdiga motståndare. Tyvärr finns det dock ingen turnering att delta i online. Det hade varit uppskattat. Och kanske dyker upp med någon patch?
Sammanfattningsvis är detta ett spel som verkligen håller samma höga klass som de flesta Street Fighter-spel gjort. Med fin presentation, underbara (och nostalgikära) karaktärer och lång speltid (utan att bli långtråkigt) är Street Fighter IV helt klart ett av det bästa fajtingspel som släppts de senaste åren. Snudd på en femma.
