Popcap har haft en negativ inverkan på min fritid ända sedan deras #Bejeweled släpptes 2001. Med 180 miljoner nedladdningar och 25 miljoner sålda exemplar kan det Seattle-baserade företaget utan förbehåll kallas kungarna av casual gaming. Står det inte ”tidstjuvar” på deras visitkort skulle jag kalla dem lögnare och den senaste skapelsen har ett precis lika dåligt inflytande på min tidsuppfattning som det åtta år gamla juvelspelet.
Dave har inga gröna fingrar så han får förlita sig på sin Ikea-kastrull
Plants vs Zombies hämtar inspiration från de populära tower defense-spelen där det gäller att bygga upp ett försvarsverk för att slå tillbaka vågor av attackerande fiender. I Popcaps regi är det levande döda som står för hotet och växterna i din trädgård är den enda räddningen från att få hjärnan uppäten, en komisk och gullig twist i en genre full av likartade kloner.
Till en början är upplägget enkelt med endast ett fåtal fiendetyper och försvarsväxter, såsom solblommor som generar inkomst och gröna ärtskjutare. Allt eftersom introduceras nya ruttnande kadaver och banorna avslutas oftast med att du får ett nytt frö med unika egenskaper. Eftersom platsen att odla på, tiden och ekonomin är begränsade gäller det att optimera försvaret för olika typer av attacker. Ett tydligt och lättbegripligt koncept som inledningsvis är barnsligt enkelt men som blir allt mer komplext ju längre in i spelet du kommer. När varje utmaning pågår i cirka fem minuter är ”bara en bana till”-tänket direkt förödande mot skönhetssömnen, och den behöver jag.
Haltande Harry tittade förbi för en kopp kaffe och en tugga av din hjärna
Genom att spela igenom kampanen på låser du upp minispel, pussel och rent överlevnadsläge som utökar upplevelsen i all oändlighet. Jag tror inte du hittar mer kvalitativ underhållning per krona i år och det är därför enklare än någonsin att sätta stämpeln ”Säkert köp”. För full pott hade jag gärna sett en möjlighet att bygga egna utmaningar och dela dem med andra eller varför inte ett co-op- eller versus-läge.
