Öken och djungel må ha bytts ut mot kalla snölandskap, men många andra av kännetecknen från serien hänger kvar: kör en mängd olika fordon, krocka, svär och förbanna långtradare medan du letar kortaste vägen till målet.
Varför jag sålde motorcrossen.
Grafiken i Artic Edge är något av ett underverk - det är fruktansvärt snyggt, med solstrålar mellan klipporna, hjulspår i snön som stannar kvar under hela loppet, detaljerade texturer och farteffekter. Hur utvecklarna lyckas krama ur så mycket ur gamla PSP är ett mysterium. Musiken har lika mycket attityd som det förväntas, där seriens stammisar Queens of the Stone Age får sällskap av bland annat Motorhead och The Chemical Brothers som tillsammans skapar ett riktigt adrenalinsparkande soundtrack.
Det som göms i snö...
Problemet med Artic Edge ligger inte i konceptet, utan i utförandet. Det är en lillebror till Motorstorm, som aldrig kan komma upp i samma nivå som syskonen till Playstation 3, och detta enbart på grund av PSP:ens begränsningar.
De tolv banor som finns till förfogande ser till sin början bra ut, men efter att ha kört igenom dem ett par gånger med olika fordon visar sig bristerna. Motorstorm handlar om att välja väg efter fordon, och vägarnas design har varit god nog för att förse nästan varje typ av transportmedel med sin egna väg. Här är fallet inte detsamma, som mest har du två sträckor att välja mellan. Vad de föregående spelen också lärt oss är att du spelar lika mycket mot de andra fordonen som mot banan. Här är krockar ovanliga då vägarna är breda och distraktionerna och hindren hålls till ett minimum. Något så enkelt tar Artic Edge längre bort från spänningen i grundkonceptet vi är vana vid. Tillsammans med en bristande fartkänsla förvandlar det spelet till något som mer liknar Mario Kart.
... kommer upp geggigt
Men ändå är Artic Edge inte ett dåligt spel. Det är i jämförelse med storasyskonen som det faller, så om vi struntar i att se det som ett Motorstorm-spel och istället betraktar det som vilket annat racingsspel som helst som råkar vara på PSP så växer det. Enspelarläget är varierande, både till upplägget och fordonen, och möjligheten till onlinespelande finns (något som dock inte fanns tillgängligt i testversionen). Som en del i serien är Artic Edge inte särskilt intressant, men som racingspel på PSP fungerar det tillfredsställande.
