Klockan är 17:47, du stressar in till den lokala mathandlaren för att "bara" köpa två liter mjölk och ett par potatisar. Du lämnar butiken först en timme senare, kallsvettig och förbannad över hur civilisationen tycks upphöra i jämnhöjd med korgarna. Av någon anledning tyckte utvecklarna bakom Cooking Mama-serien att detta var något de ville simulera i den tredje Nintendo DS-titeln. Nackdelen är att de lyckas lite för bra.

Det nya spelläget där du ska plocka upp en handfull ingredienser i en isometrisk butik är så verklighetstroget, med arga tanter och stressade butiksbiträden, att jag låter det samla damm i huvudmenyn efter bara några vändor. Det är precis lika roligt som i verkligheten.

Foie gras?

Behållningen är som vanligt matlagningen och jag har som roligast med Let's Cook-läget som till skillnad från Cook with Mama inte har några tjatiga instruktioner. Det blir också lite mer utmaning att lista ut vad du ska göra med ingredienserna – jaha, det är så man rensar en räka med en plastpenna? Samtidigt som jag kanske låter lite sarkastisk tycker jag att Shop and Chop är ett underhållande spel och de nya recepten lär glädja luttrade pixelkockar. Jag är ju dock lite av en matnörd med restaurangutbildning bakom mig så jag uppskattar moment som att skala potatis, blanda ihop tempurasmet och hacka lök så snabbt som möjligt. Problemet är att jag blir så himla hungrig efter en halvtimmes spelande.

Tre av de 200 moment spelet serverar.

Även om vardagssysslorna som Cooking Mama faktiskt bygger på kanske låter tråkiga får vi komma ihåg att det är ett spel, det handlar om att utföra rörelsebaserade moment så snabbt som möjligt. Blir du för ivrig blir det pannkaka av allt (det är första gången jag hittar ett passande sammanhang för den matmetaforen) och det är det som bygger utmaningen, att hela tiden balansera på kniveggen (igen!) för att komma åt det perfekta betyget. Det är tyvärr där upplevelsen brister en smula för det är väldigt enkelt att nå toppbetyget, trots att jag inte spelat så mycket tidigare tar det inte mer än en halvtimme för att sätta fullpoängare efter fullpoängare. Förmodligen är svårighetsgraden anpassad för en betydligt yngre publik men varför inte inkludera flera nivåer?

Nej, halvfabrikat

Shop and Chop ska du inte spela om du redan är mätt på serien, och absolut inte om du är hungrig. Är du lagom välgödd och vill ha ett rörelsefokuserat spel som du kan avnjuta i lagom stora portioner är detta något att ha i åtanke när det köps julklappar till dig själv.

Fotnot: redaktören vill be om ursäkt för alla matmetaforer, pajkastning på skribenten är därför sanktionerad i forumet.