Command & Conquer-serien har 15 år på nacken. Under den tiden har vi lärt oss att älska ord som Obelisk of Light, Mammoth Tanks och Ion Cannons. Vi har lärt oss att älska den skallige mannen med bockskägget, känd som Kane. Vi har lärt oss att älska tiberium.

När #EA år 2003 slukade #Westwood var vi många som trodde att serien var död. Men EA insåg värdet i namnet Command & Conquer och när man så småningom återvände till tiberium-universumet i #C&C3, var det en uppföljare relativt trogen föregångarna. Kane fanns där, basbyggandet fanns där och tiberiuminsamlandet fanns där.

En hel del av enheterna är hämtade från Tiberian Sun, men har fått nya namn.

Om Tiberium Wars var ett spel troget föregångarna så får #Tiberian Twilight snarare beskrivas som otroget. Det finns nämligen stora anledningar att misstänka att det tumlat runt i sänghalmen med #World in Conflict. Basbyggandet finns inte kvar, inte heller tiberium-skördande. Hela spelsättet är omgjort, faktiskt. Nu får du istället börja med ett mobilt konstruktionsfordon, en så kallad Crawler.

Du väljer en av tre klasser (Offense, Defense eller Support) och spawnar sedan på kartan. Din Crawler bygger sedan alla fordon och släpper ut dem genom att fälla ut sig själv till en byggnad. Du har inga resurser, utan varje enhet kostar en viss mäng kommandopoäng och du har ett poängtak som begränsar hur många enheter du kan ha samtidigt. När en enhet dör är det bara att bygga en ny. Som Defense-klass kan du också bygga försvarsverk såsom olika vakttorn och ett liknande system begränsar hur många byggnader du kan ha samtidigt.

Klassiskt

Olika klasser erbjuder olika enheter. Offense har störst slagkraft, med markfordon, gångare och tanks. Defense-klassen har istället tillgång till infanteri och en del supportfordon såsom reparatörer och transporter. Support-klassen har mestadels luftenheter, men har också tillgång till specialkrafter som kan spelas om du har tillräckligt med poäng. Det rör sig om allt från att öka effekten på allierad eldgivning inom ett mindre område till regelrätta bombattacker. Spelstilen påminner som sagt en hel del om World in Conflict, inte minst för att det enda spelläget i multiplayer är att ta över kontrollpunkter. En positiv aspekt av denna kopiering är förstås att WiC är grymt kul i multiplayer, och Tiberian Twilight kan också bjuda på riktig multiplayerunderhållning när allt stämmer.

Ljuseffekterna är snygga, men annars bjuds ingen direkt grafisk utveckling.

Med kampanjen är det däremot sämre ställt. Den som hoppas på en storslagen avslutning på Tiberium-sagan, där sanningen om Kane, universum och allting avslöjas, kommer bli besviken. Den enda som är bra är Joe Kucan som Kane, men han förtjänar en bättre avslutning än så här. Uppdragen är tafatta, mellansekvenserna försöker tvinga fram känslomässiga kopplingar till totalt ointressanta karaktärer och det mesta i handlingen känns rörigt. Rörigt är också ett ord som beskriver spelets enhetssystem rätt bra. Det är helt enkelt för mycket att hålla reda på. Det finns ett nittiotal enheter, vilket förvisso är ett stort och trevlig antal, fördelade på flertalet rustningstyper och vapentyper som alla är olika bra mot varandra. Därtill kommer en myriad av uppgraderingar och specialvapen som ger dig ytterligare variabler att hålla koll på.

Tålamod är en dygd

Men tro inte att du får tillgång till alla enheter från början! Tiberian Twilight har nämligen ett rankingsystem likt det i #Battlefield 2. Du skapar en profil och spelar sedan alltid uppkopplad mot EA:s servrar, oavsett om du spelar multiplayer, skirmish eller kampanj. All din speltid ger erfarenhetspoäng, som i sin tur låter dig gå upp i rang, och därmed låsa upp nya enheter och andra godsaker. Det kommer således att ta lång tid för dig att faktiskt få testa allt som spelet innehåller och det gör det också svårare att möta motståndare med enheter som du själv inte är bekant med.

Vill du ha storskaliga strider – spela SupCom2. Tiberian Twilight är tätt och hektiskt.

Sammanfattningsvis är Tiberian Twilight ett spel som erbjuder underhållande teamplay för upp till 10 spelare i multiplayer, men vars kampanj lämnar mycket att önska. Det är ett helt okej spel, men EA borde ha lanserat det under ett annat namn, för något Command & Conquer är det inte.