Ridå upp. I den första expansionen till fjolårets #mesta och mysigaste rollspel har spelaren i egenskap av Grey Wardens kommendör just blivit tilldelad ett eget rike. Det är dit vi är på väg när den mystiska Arkitekten kliver fram ur skuggorna, en mörkets avkomma som låter darkspawnbestarna tänka själva.
Val som inte betyder någonting
Du äger en bit land i det här tillägget och måste följaktligen se efter det. Resultatet är ett sorts tvåfrontsspel: på den ena måste du undersöka varför fienden plötsligt blivit intelligent, och på den andra rustar du upp din fästning, dömer i rättsliga tvister och avstyr konspirationer mot din person. Det låter häftigare än vad det är eftersom inga av dessa val egentligen påverkar någonting annat än vad som står i spelets textepilog. Expansionen lider av att de sociala intrigerna snabbt är avhandlade och att ingen verkar bry sig. Det är dock inte spelets största problem.
Det är ingen vanlig eldfluga som lyser i natten. Stålsätt er!
Det är istället att Awakening inte entusiasmerar på samma vis som originalet. Till grund för detta ligger det faktum att expansionen inte är så mycket en förlängning av huvudäventyret som det i själva verket är ett helt eget spel. Resultatet är dessvärre ett Dragon Age i miniatyr med nya och sämre skrivna följeslagare. Jämte möjligheten att spela med dvärgen Ohgren i din grupp finns inte mycket som vittnar om att detta faktiskt är en fortsättning på det äventyr jag hade tilllsammans med Morrigan och de andra karaktärerna jag fattade tycke för i höstas. Det är synd.
Rycker inte tag
Med det sagt är det material som Awakening bjussar på mellan level 18 och 30 knappast dåligt. Trots att det aldrig är lika stort, häftigt och välregisserat som originalet besitter det likväl samtliga av dess kvaliteter. Med katten Ser Pounce-a-lot och den på ett älskvärt vis ganska töntiga magikern Anders introducerar utvecklaren en av de mest underhållande duor vi sett sedan barbaren Minsc och rymdhamstern Boo höll hov i klassiska #Baldur's Gate II. Under de sista timmarna får spelet ny fart och en välskriven plot-twist förändrar en hel del kring det vi trodde om spelets premisser.
Magiker är lika kraftfulla som i originalet. Använd två för att valsa igenom även de största striderna.
Ändå räcker det inte hela vägen fram. Expansionen hinner precis rycka tag i mig innan den är över och utan en tydlig förankring i originalets story och karaktärer ter sig Awakening lite som en parentes. Ta det för vad det är: 20 timmar stoff i väntan på #Dragon Age 2. Bioware kan definitivt bättre.
[video=4610]
