Agent Rico Rodriguez gör comeback när ännu en övärld fått en ny, mindre Amerika-vänlig president och där kollegan och forne mentorn Tom Sheldon försvunnit och befarats ha bytt sida. Det tar inte många minuter innan raketer flyger, min transporthelikopter står i lågor och jag tvingas att hoppa ut i den mörka natten, ett par tusen meter ovanför marken. Som tur är finns den trogna fallskärmen fastspänd på ryggen och med en kulspruta i vardera näve ska jag få den färska diktatorn att rätta in sig i ledet. I värsta fall på kyrkogårdens raka gravstenslängor.
Undrar om jag glömde kaffebryggaren på?
Precis som i originalet är det en stor öppen värld som väntar när jag väl sätter fötterna på marken. Redan från luften ser jag hundratals ljuspunkter bre ut sig över det vida landskapet som består av djungel, öknar och snötäckta bergsmassiv. Det är byar, städer och militärbaser som bara väntar på att bli upptäckta, och sprängda. Först måste jag bara överleva den lilla skärmytsling #Just Cause 2 inleds med, en attack mot en militärbas som skulle passa i vilken James Bond-film som helst. Redan här visas det prov på spelets storskalighet när jag får tillfälle att spränga stora oljetankar, fälla en hundra meter hög mast och glidflyga över en ravin som ger höjdrädslesug i magen. Det sätter tonen för resten av spelet.
Martin Timell-action
När väl ”varför” klargjorts är det upp till dig att hitta på ditt eget ”när”, ”var” och ”hur”. Endast en handfull uppdrag måste köras för att föra storyn framåt. Allt som krävs är kaospoäng och de är helt upp till dig och din egen destruktiva kreativitet att skaffa. Vi kan kalla det Martin Timell-action.
Så fort du spränger något som tillhör staten belönas du med kaosvaluta, och ju mer oreda du står för desto snabbare blir nästa uppdrag tillgängligt. Om du väljer att hjälpa någon av de tre verksamma rebellorganisationerna på ön eller bara planlöst driva omkring och spränga saker är valfritt och väldigt, väldigt befriande. Jag tillhör den skara Grand Theft Auto-spelare som brukar orka köra ungefär hälften av storyn innan jag får Falling Down-mentalitet och istället röjer runt i staden på måfå. Eftersom belöningen för sådant beteende är sparsam och högst personlig brukar intresset för spelet dö väldigt snabbt därefter. I Just Cause 2 uppmuntras jag istället att upptäcka nya platser (och förstöra dem).
Hoppa eller så fiser jag i din cockpit.
Till din hjälp har du såklart en hel uppsjö med vapen och varenda fordon på ön står till ditt förfogande, även om det ibland krävs lite hårdhänt övertalning för att få ur ägaren. Bilar, båtar, helikoptrar och flygplan, vissa av dem bestyckade med såväl minigun som raketer, rattas med enkelhet, även om kontrollen är stundtals sladdrig. Allt du behöver sitter dock på ena armen.
Änterhakar är kärlek på ett rep
Rico var utrustad med en änterhake redan i det första spelet men då var den väldigt omständlig att använda eftersom du var tvungen att utrusta den som ett vapen. Den hade dessutom begränsad användning; du kunde visserligen haka fast i fordon och glidflyga, men inte så mycket mer. Nu är den lika delar transportmedel som vapen, alltid tillgänglig med en knapptryckning. Haka fast, dra in och fäll ut fallskärmen för att sedan slangbella dig framåt genom att ta tag i nya punkter. Faktum är att det, efter lite träning, går snabbare att färdas på det sättet än i många markbundna fordon. Att slita ner krypskyttar från deras torn är tokmysigt men den äkta kärleken föds när du använder den för att knyta ihop två föremål. Soldat med gastub blir 2000-talets roligaste fyrverkeri, jagande bil och lyktstolpe resulterar i fler volter än en kinesisk simhoppare och jetplan med landningsbana blir ett dödligt antiklimax. För piloten.
Vinterdäcksbyte skapar alltid oväntade problem.
Tio timmar senare har jag egentligen inte åstadkommit något alls i spelet, utan har mest ägnat mig åt sådant jag just beskrev. Jag har varit på väg mot uppgifter ett flertal gånger men på vägen har jag hittat något intressantare att ägna mig åt. Och då är ändå uppdragen ofta väldigt underhållande med mål som att spränga rymdraketer, rädda hackers från skyskrapor eller demolera oljeplattformar med ett jaktplan.
Just Cause 2 uppmuntrar och belönar mig ändå och om andan faller på kan jag närhelst jag vill plocka upp storytråden och fortsätta uppdragen. Jag måste bara se vad för sattyg jag kan hitta bakom den där kullen. En månads puts så att jag slapp dålig bilduppdatering i mellansekvenserna (Playstation 3) och en finkalibrerad kontroll och femman hade varit given.
[video=4616]
