Prison Break: The Conspiracy

Att nära fem år hunnit gå sedan Fox nedlagda fängelsedrama Prison Break gjorde sin kritikerrosade debut betraktades uppenbarligen inte som ett problem när den nu konkursbelagda amerikanska utvecklaren #Brash Entertainment säkrade licensrättigheterna för att basera ett tv-spel på programmets namn, karaktärer, miljöer och handling. Sviktande tilltro till varumärket var tydligen inte heller något tonsättande ackord när slovenska #ZootFly i början av 2009 övertog projektet för att i ett drygt år finansiera det fortsatta arbetet ur egen ficka. Efter ett par helkvällar med #Prison Break: The Conspiracy, som spelet heter, står det dock med all tydlighet klart att den optimism som tycks ha präglat det problemtyngda utvecklingsarbetet helt saknar verklighetsförankring.

Linjär hinderbana

The Conspiracy är baserat på tv-seriens första säsong och återberättar vissa inslag från dess ursprungliga manus, om än från den federala agenten Tom Paxtons bredaxlade perspektiv. Paxton, som överhuvudtaget inte medverkar i tv-serien, har på order av den ljusskygga myndigheten The Company skickats till fängelset Fox River State Penitentiary för att tillse att dödsstraffet mot Lincoln Burrows – mannen som dömts för mordet på vicepresidentens bror - verkställs. Under resans gång visar det sig, givetvis, att någon vill att Paxton inte själv lämnar fängelset levande.

Under den runt tio timmar långa handlingen hinner man avhandla ett par dussin mellansekvenser i vilka delar av tv-seriens skådespelarensemble i digitalt utförande pliktskyldigt skymtar förbi. Du som hoppats på mer djuplodande samtal med Burrows, Michael Scofield, John Abruzzi och seriens övriga karaktärer har dock all anledning att sänka förväntningarna. The Conspiracy är så styrt att interaktionsmöjligheterna – eller snarare avsaknaden av dem – stundtals tangerar gränsen till det parodiska. Meterhöga staket och strategiskt utplacerade vakter garanterar att Paxton (som på stelopererade spelkaraktärers vis givetvis är oförmögen till att hoppa när det inte passar handlingen) inte springer omkring på egna äventyr.

I motsats till vad det testosterontyngda temat antyder är såväl action- som våldsinslag förhållandevis ovanliga och i regel av underordnad betydelse. Den ofrånkomliga vägen mot tv-seriens (och spelets) fängelserymning kantas snarare av obehörigt smygande bakom hyllor, tvättkorgar och lådor i nedsläckta lagerbyggnader, vaktrum och på strålkastarbelysta hustak. Här och var skall det klättras längs stuprör, skruvas upp ventilationsluckor och dyrkas dörrlås, inte sällan i jakten på något föremål som krävs för att föra berättelsen vidare. Upptäcker någon Paxton skickar spelet automatiskt dig tillbaka till den senast sparpunkten, vilket gör alla efterföljande försök särskilt irriterande i de fall ZootFly lagt in längre sekvenser där vakter först skall samtala med varandra innan de går vidare.

För de närmast sörjande

Med trött grafik, tvingande och återanvända spelmoment, en linjär handling som reducerar spelet till en oengagerade hinderbana och en totalt intetsägande huvudperson är Prison Break: The Conspiracy inte bara en historia för tv-seriens allra närmast sörjande, utan också ett skolexempel i hur man vårdlöslöst hanterar en utvecklingsbudget. Även om det visar sig att ZootFly, i bjärt kontrast till Brash Entertainment, har ekonomiska medel att hålla sin fortsatta verksamhet vid liv gör ändå alla som haft del i produktionsansvaret klokt att omgående börja leta nya jobb långt utanför spelbranschen i väntan på att spelmedierna hinner sammanställa listan över 2010 års mest iögonfallande kalkontitlar.