Äntligen här. Så sant som det är sagt. Japanska From Software har haft en lång väg hit med sitt Demon's Souls. Att det ens skulle släppas i Europa var långt ifrån självklart men efter att spelet sålt över 340 000 exemplar i USA kommer det så äntligen hit, mer än ett halvår efter releasen i Staterna.

Anledningen till att Sony avböjde att lansera Demon's Souls självt var enkel: ingen skulle vilja spela det. Inte för att spelet är dåligt, utan för att det är för svårt. Ruggigt svårt. Old school-svårt.
Vi är ju alla numera vana vid att spel är stöpta enligt en och samma mall rent strukturellt. För vad vore moderna spel utan checkpoints och ständig framåtrörelse? Jobbiga.

Demon's Souls är jobbigt. Det sysslar inte med checkpoints. Det är lika intresserat av vad som finns bakom dig som det du redan stint fokuserar blicken på. Det är på så sätt ett spel präglat av gamla traditioner. Men samtidigt liknar det inte något annat.

Döden är början på äventyret

Eller jo, det liknar ett ganska klassiskt action-RPG. Kontexten, ett medeltida kungarike drabbat av en fruktansvärd förbannelse, ligger ju inte heller så långt ifrån sedvanlig tv-spelskanon. Men det är sättet det görs på som känns så fräscht och nyskapande.

Spelet börjar till exempel med att man dör. Medan man går igenom hjälpguiden. Jobbigt. Strax därpå fångas man in av ett besynnerligt ställe bortom tid och rum som kallas The Nexus. Där får man klart exakt vem det är som klantat sig (kungen) och vem som ligger bakom (en gammal jävel). Så mycket mer än så framträder inte storyn. Faktum är att den i princip försvinner och den återkommer inte förrän det vankas slutboss. Men då går vi händelserna några hundra timmar i förväg.

Från hubbvärlden kan man sedan färdas till fem världar, alla uppdelade på tre banor. Det må inte låta så mycket – men det är det. Bara uppgiften att klara första banan så man låser upp möjligheten att levla i The Nexus kommer ta dig en handfull timmar. För du har väl inte glömt – Demon's Souls är svårt. Old school-svårt.

Knäckande svårt, ja

Varenda fiende har potentialen att döda dig eftersom ni slåss på lika villkor: ett par hugg räcker. Det i sin tur räcker för att förvandla den mest kaxige till ett nervöst vrak när man sakta, sakta avancerar på alldeles för öppna borggårdar, becksvarta, surrande träsk och nere i de djupaste kolgruvorna. Ett hett tips är att alltid kolla hörnen på nya ställen och aldrig ta för givet att du kommer vinna nästa sammandrabbning.

I strid låser man med fördel siktet på sitt mål och cirklar sedan runt fienden, parerar attacker med skölden och inväntar rätt ögonblick att attackera. Vissa fiender är riktigt luriga och kanske drar iväg en combo en gång, ett jättehugg nästa som öppnar din gard. Och det blir ju inte direkt lättare när man ofta slåss mot flera fiender samtidigt.

Mycket av Demon's Souls essens består i att lära sig banorna utantill och ta tillvara på avstånd, positioner och smygande. Ditt taktiska öga måste slipas till nära nog perfektion för att kunna dechiffrera fiendens attackmönster, när och hur du ska anfalla och, framförallt, hur du bäst försvarar dig. För till skillnad från typ alla andra spel med action där ute är inte anfall bästa försvar i Demon's Souls.

• 1
• 2
• Nästa sida »