Ett Grand Theft Auto i MMO-tappning är en alla gånger inspirerande idé och Realtime Worlds har tagit sig an den digra uppgiften med stort engagemang. APB: All Points Bulletin utspelar sig i staden San Paro där Enforcers (poliser med rätt att döda) och Criminals (ligister som dödar ändå) kämpar mot varandra. Och det är upp till dig att välja sida.

Gör mig vacker

APB:s skådeplats är fördelad över tre distrikt. Det första är ett socialt lekrum för dig som gillar att skräddarsy dina karaktärer och deras tillbehör. Här kan du även starta gäng som du sedan kan ta med dig vidare ut i de övriga distrikten. Som i de flesta spel av den här typen kan du anpassa väldigt mycket för att få en egen stil. Spelet innehåller nämligen en rad möjligheter som att pimpa ditt fordon, komponera egna signaturmelodier och så vidare. Du låser upp nya utstyrslar som piercingar och masker genom att göra saker som du generellt inte har någon aning om. Du behöver sitta som ett klister på andra spelare, alternativt uppsöka diverse onlinesajter för att ta reda på hur du ska låsa upp precis det du vill.

Det är mustigt med alternativ, inplastat i ett ointuitivt gränssnitt. Det sociala spelplanet är APB:s tvivelsutan starkaste sida.

I APB kan du se ut precis som du vill, alternativt precis som du inte vill.

Distrikt två och tre handlar bägge om ren och skär action. Du gör entré som antingen tjuv eller polis, som i sin tur är uppbyggda av två rivaliserande fraktioner som båda i sin tur låser upp egna vapen. Du kan välja mellan om du vill hålla på en sub-fraktion och få mer bonusar vid uppdragsslutförande eller ta emot uppdrag från båda. Om du binder dig kan du när du känner för det hoppa över till den andra fraktionen. Om du fortsätter spela ett längre tag lär du maxa båda fraktionerna, vilket i sin tur gör att det är ett relativt meningslöst upplägg.

Vem är egentligen tjuv här?

När du tar dig in i ett av action-distrikten hamnar du antingen i en slumpad grupp där någon blir tilldelad ledarrollen, alternativt är du den seriöse typen som skaffat dig gängtillhörighet redan vid din första visit i det sociala distriktet. Därefter börjar det repetitiva nötandet. Ligisterna slår sig in i affärer och snor saker medan poliserna slår sig in i ligistnästen och snor saker. Om du som ligist skjuter ihjäl civila och är allmänt stygg kommer du öka i hotnivå och kan få en särskild polis att sätta efter just dig.
Antingen dör du, eller så dör denne, och oavsett utgång betyder det märkligt nog ingenting i det långa loppet.

Vapnen blir bättre allt eftersom du låser upp nya, vilket också innebär att om din grupp hamnar i konflikt med en dito av lite högre kaliber så är det kokta fläsket stekt. Alternativt att din grupp hamnar i försvarsposition som i sin tur är överdrivet lätt i jämförelse med den offensiva rollen.

Du tar dig framåt antingen till fots, eller genom att åka bil. En mängd fordon åker omkring till synes osammanhängande i staden och de kan alla bli dina med lite vilja, våld och vaselin alternativt att du använder dina egna bilar som du pimpat i den sociala zonen.

Poliser i full färd med att råna rånare.

Att åka bil suger. Det är en sann utmaning att försöka styra din bil - av helt fel anledningar. Själva skjutandet är även det undermåligt och detta i kombination med den dysfunktionellt utformade staden gör det svårt att finna energi att fortsätta spela.

Smolk i bägaren

Kontentan är att APB är en fet besvikelse, oavsett huruvida jag utgår från mina egna högt ställda förhoppningar eller vad spelet utger sig för att vara. Rätt trist kontroll i samband med oflexibelt gränssnitt räcker för att få sänka vilket spel som helst. Bara den mest gedigna beståndsdelen – möjligheten att skräddarsy snart sagt allting – räddar spelet från den dystra ettan.

Kort sagt? Skärpning, Realtime Worlds.