Med #Need for Speed: World gör #EA det spel som vi alla visste skulle dyka upp förr eller senare, nämligen ett renodlat onlineracingspel. Mindre väntat var att det dels släpps exklusivt till pc, dels att det är alldeles gratis att testa. Det kan spelas upp till nivå tio utan kostnad, sedan måste man köpa det så kallade Starer Pack för 20 dollar (ca 150 kronor) för att få mer material på de högre nivåerna.

Serien evolverar

Att göra massivt onlinespel av denna långlivade serie är ett intressant steg efter alla karbonkopior och uppföljare. Frågan är då vilken väg det nya spelet tar - en arkadupplevelse eller #Shifts mer verklighetstrogna stil? World inriktar sig helt och hållet på illegal streetracing, och tyvärr betyder det att realismen får maka på sig.

Upplägget bygger på en öppen värld där du kryssar runt och utmanar spelare i olika race. Detta görs på förutbestämda positioner på kartan och antalet punkter ökar ju högre du stiger i nivå. Trots sin stämpel som ett massivt onlinespel i en öppen värld finns det väldigt lite att göra i den sterila staden. Utforskandet är i stort sett meningslöst, den stora öppna världen fungerar som lobby för racen. Jag ser inte charmen med sightseeing i en stad utan fotgängare och med stendumma datorstyrda bilar. Att interagera med andra mänskliga spelare i världen är ungefär lika spännnade som att sortera kontakter i Facebook.

Multiplayeraspekten består i stora drag av möjligheten att lägga till spelare i vänlistan, chatta och utmana dem i olika race. Tröttnar du på att köra så fort som möjligt mellan punkt A och B kan du leka katt och råtta med polisen. Men i och med bristen på innehåll känns Pursuit-läget helt ovidkommande och i nuvarande skick är det en stor gåta varför spelet klassas som ett onlinespel.

Nedbantad skåpmat

I och med MMO-kategoriseringen kommer erfarenhet in i i bilden. Det hanteras med något som kallas Reputation (rykte, anseende). Du får erfarenhetspoäng och pengar efter varje genomfört race och dessa kan senare används för att bättra på din chaufför. Med pengarna kan du köpa nya bilar, ändra utseendet, trimma dem med mera. När det gäller bilutbudet känns det en aning fattigt. Är man petnoga kan man störa sig på diverse småfel då bilarna avbildats, till exempel saknar S5:an V8-loggan på framskärmarna.

Anpassningen av den egna bilen har också ett par brister. Av någon idiotisk anledning har utvecklarna buntat ihop valmöjligheterna för trimsatser och kjolpaket, vilket innebär att du inte kan köpa fälgar eller sportgrillar separat. Halva nöjet med seriens tidigare streetrace-titlar var just möjligheten att modifiera sin bil efter eget tycke och smak.

När det kommer till utseende finns det väl inga egentliga klagomål. De välpolerade bilarna glänser i solen och omgivningar ser okej ut, men saknar det där lilla extra för att man ska imponeras. Ljudeffekter är sisådär och ett välljudande soundtrack med kända artister är något som saknas helt.

Det flerspelarläge som på pappret utgör den största delen av spelet är något man knappt märker. I mötet mellan spelare i den öppna världen är det största nöjet, förutom att kappköra, att skryta om sin låga ping. Felet är väl egentligen inte helt och hållet utvecklarnas, utan snarare att genren har sina begränsningar. Om man vill testa spelet är de första tio nivåerna turligt nog gratis. Även om man köper startpaketet hänger de tunga bristerna kvar.