Arkadspelen på PSN och Xbox live blir bara bättre och bättre – åtminstone vad det gäller den tekniska kvalitén. Shank är ett tecknat, tvådimensionellt äventyr som ser riktigt bra ut. Grafiken rullar på utan avbrott och spelet är utan tvekan trevligt att titta på. Spelmässigt är det också helt okej, men det är lite mer förpackning än innehåll.

Storyn är en klassisk gangsterberättelse och den berättas med hjälp av ett flertal, små korta animerade filmer. Klippen dyker upp med jämna mellanrum och de blir ett välkommet avbrott i det hetlevrade spelandet.

Jag ska strypa dig med min slokmustasch!

Äventyret inleds med en animerad filmsnutt, där huvudkaraktären Shank dyker upp på en bar. Han frågar ut bartendern för att försöka få reda på var mannen som har dödat hans flickvän befinner sig. Mannen bakom disken svarar med att skicka på honom ett gäng banditer som försöker ta kål på honom. De lyckas förstås inte, Shank gör klassisk slarvsylta av skurkarna och sedan är det upp till dig att ta honom vidare på jakten.

Knivar och granater

Till en början slåss du med knivar, pistoler, motorsåg och granater. Det står snart klart att knivarna faktiskt är mer effektiva än vad man kan tro, särskilt när du blir inblandad i närstrid. Granaterna är begränsade till tre åt gången, men de lyckas ta kål på det mesta. Pistolerna har obegränsad ammunition, men de är bara som mest användbara när du stöter på fiender som inte skjuter tillbaka. Blir du träffad av fiendernas skott kan du inte skjuta tillbaka genast eftersom du blir tillfälligt bedövad av skadan.

Efter ett tag får du tag i fler vapen, som hagelbössa och UZI, men jag måste säga att jag använder mig väldigt länge av grundvapnen eftersom de är nog så effektiva. Hagelbössan är långsammare än pistolerna, och även om den skadar mer per skott blir du sårbar när du måste ladda om.

Det gäller att vara vass i närstrider, annars blir det knivigt

Banorna är enkelt upplagda, det här är ett plattformsspel där du springer från vänster till höger. Det handlar om att hoppa, springa på väggar och klättra både upp och ner. I slutet av varje bana träffar du på en boss, som inte är helt enkel att klara av. Första bossen heter The Butcher (vad annars?) och striden mot honom utspelas i en bur. För att besegra slaktaren behöver du använda dig av din motorsåg vid exakt rätt tillfälle.

På ungefär samma sätt rullar spelet på, bana efter bana, men tyvärr tar det slut alldeles för snabbt. Jag hade lätt kunnat lägga ett par timmar till, eftersom spelet faktiskt är rätt kul. Det är enkelt, men less is more verkar ha varit utvecklarnas paroll. Synd.

Rörig multiplayer

För den som vill spela med en vän finns det en möjlighet att spela en multiplayerstory som är upplagd på ungefär samma sätt som singleplayer. Den är rätt okej, men den är behäftad med ett allvarligt problem. När man spelar två samtidigt blir det för mycket som händer på skärmen. Det är riktigt svårt att hålla reda på vem som är vem när mer än ett par fiender dyker upp. I den allmänna röran koncentrerar man sig alldeles för lätt på fel gubbe och förvirringen blir total.

"För många motorsågar förstör soppan" är ju ett klassiskt uttryck

Att Shank är ett spel med mycket våld är som att säga att Nordpolen bara är en sval plats och inte ett iskallt och livlöst land. Här pratar vi övervåld å det grövsta, men inte nödvändigtvist på ett negativt sätt. Eftersom det handlar om begränsade animationer, där blodet påminner mer om ketchup än blod, fungerar det. Spelet har klassats med PEGI 18, vilket kan vara berättigat med tanke på att man sågar fienderna rätt i ryggraden med motorsågen.

I längden blir det kanske lite för mycket våld. Hela spelet går i princip ut på att springa i sidled och banka inälvorna ur varenda stackars sate som kommer i vägen. Lite pussel och lite fler utmaningar hade definitivt höjt betyget. Nu blir det bara ett medelbetyg, för Shank är trots allt kul underhållning som håller måttet, men det är inget spel som höjer sig själv över medel.