Det första du möts av när du slår igång #Wii Party är en figur som heter Phil, som hälsar dig välkommen till spelet. Han ser ut som en kanadensare i South Park och låter som Linus på linjen, vilket – tro det eller ej – är en fnissframkallande kombination. Redan där och då förstår jag att det här är ett spel du inte ska ta på allvar. Det är löjligt, gulligt och gjort för hela familjen, det vill säga för barn i första hand.
Phil "Loket" Olsson!
Att det är gjort för en yngre målgrupp framgår än tydligare när du väl kommer in i menyn. Allt är enkelt och pedagogiskt uppbyggt – till och med de yngsta tv-spelarna ska ha en chans att kunna lira. Du får välja mellan att köra singelspel som är lämpade för fler än två personer, singelspel som är lämpade för två personer och att köra ett helt party med allt som ingår. Det finns till och med ett par spel du kan köra ensam, men det är ungefär lika roligt och sorgligt som att dansa dansmatta på egen hand. Om inte alla valmöjligheter är nog finns det en förslagsfunktion där du väljer hur många spelare ni är och hur mycket tid ni orkar slösa just då, och så väljer Phil ut det som passar just detta tillfälle. Vilken kille!
Djup, bredd, omväxling, apor...
Jag sätter igång att testa ett par singelspel direkt, och förvånas över uppfinningsrikedomen kring de olika lekarna. Mycket är uppbyggt kring Mii-karaktärer, så se till att ni har skapat varsin (och gärna ännu fler) för att det ska bli roligt i lekar som t.ex. Mii-memory och bingo. Det blandas hejvilt mellan fånga-flaggan-spel, bobsledåkning och gömma nyckeln (eller gömma wiimoten, snarare). Och inne i dessa spel finns det massvis med minispel gömda som kan ge bonusar i de ”normala” spelen, som till exempel gokart eller grönsakshackning. Totalt finns det över 80 små eller stora spel i Wii Party, det kommer alltså dröja länge innan du blir uttråkad på grund av enformighet. Särskilt inte när ett av spelen innehåller en fruktansvärt söt apa som skuttar och tjattrar.
Att hacka grönsaker har aldrig varit roligare.
Jag tänker slösa ett helt stycke på att nämna några av de lekar du kan ta dig an. För det tål att nämnas:
ponnyridning, presentbärning, backhoppning, skytte, månlandning, golfchippning, fotbollsskytte, helikopterflygning, pärlplundring, repsvingning, bäbiströstning, vedhuggning, budfirmerace, tv-kanal-byte, stridsflygning, flygcykling, fiske, robotfakbrik, berg-och-dalbana, basket, flytringspaddling, djurgissning och fyrklöversökande. Och då har jag bara nämnt ungefär en fjärdedel...
Flera av spelets lekar är omständliga och tar över en halvtimme att slutföra – utan att vara särskilt avancerade eller svåra att förstå och innehåller som sagt flera minispel i själva spelet. Samtidigt är många andra korta och extremt lätta, utan att vara tråkiga. Vissa av dem spelar du mot dina vänner, andra med. Det ger spelet ett rejält djup, samtidigt som bredden finns där. Något som få andra partyspel till denna konsol klarat av. Ett välplanerat och genomtänkt upplägg, kort sagt.
Den kontroll som låter kvack kvack ska du plocka upp...
Grafik- och ljudmässigt får du vad du förväntar sig av ett Wii-spel från #Nintendo. Det är lego-liknande figurer utan karaktär, dålig upplösning, snärtiga melodier och ljudeffekter som gör sitt jobb och inte mycket mer än så. Men det är inget som förstör, Wii Party handlar väldigt lite om realism, bara om att ha skoj. Och det lyckas det väldigt bra med, väldigt ofta och väldigt länge.
