Vem har inte drömt om att vara diktator på sin alldeles egna tropiska ö? Tja, jag till exempel, och antagligen rätt många av er läsare också. Trots det har jag alltid tyckt att Tropico-spelen varit trevliga små bagateller med hjärtar på rätta stället. Detta är det fjärde i serien, och vid det här laget har man distillerat ner mekanik, grafik och manus till en strömlinjeformad underhållningsbrygd som vet exakt vilka knappar den ska trycka på för att få mig att dröja mig kvar framför skärmen.
Tropico 4 går givetvis att spela som ett rent sandlådespel, där du tar en valfri ö, eller slumpgenererar en precis som du vill ha den, och därefter försöker få den att utvecklas så smärtfritt det bara går. Och det är inte allt dumt, jag hade nog i ärlighetens namn roligast i det här spelläget. Men du kan också spela en kampanj där du ska försöka lyckas så bra som möjligt med öarna i en viss ordning och du ständigt får uppdrag, hjälp eller krav från stormakterna. Av vilka det finns fyra i spelet: USA, USSR, Kina och Europa (!). Jag antar att EU äntligen gick över styr i Tropicos värld, medan USSR inte gjorde det.
Praktiska kartöverlägg visar exakt var problemen finns.
Jag måste också nämna att du kan skapa din helt egna diktator med klädsel, styrkor och svagheter. Själv skapade jag mig en parant dam i balklänning vid namn Matzora, såm var extremt bra på diplomati, men så är jag också en sådan nörd att jag ofta sitter längre tid i karaktärseditorn än själva spelet, om en sådan tillhandahålles. Och det gör det här, om du inte vill använda en fördefinierad diktator. Anledningen är att du kan se din lilla diktator gå omkring vid presidentpalatset, och om du tröttnar på att restaurangen på hörnet inte sköter servicen, kan du gå dit för att personligen förbättra situationen. En visserligen meningslös, men ändå kul detalj.
Detaljerna gör spelet
Och Tropico 4 är fullt av sådana små detaljer. Det är allt från de vackert designade husen, fabrikerna, bilarna och hamnarna du bygger på ön, till de individuellt detaljerade innevånarna. Du kan om du vill följa Elena Marcovics liv som änka och om du skaffar dig en hemlig polis kan du kidnappa eller lönnmörda henne om hon skulle börja ägna sig åt subversiv verksamhet.
Det finns också mängder av detaljer att gräva ner sig i under den vackra tropiska ytan. Om du vill kan du detaljstudera vad dina innevånare saknar, ned till vad en enda butiksägare tycker om prästerna i dina kyrkor. Och du kan sätta löner, hyror, och biografpriser individuellt eller kollektivt, anställa utländska specialister eller sparka folk du inte tycker om. Och givetvis handplocka din egen regering, när du väl byggt en byggnad åt den. När du gjort det kan du utfärda direktiv som ger för- eller nackdelar för dig och de olika fraktioner inom befolkningen som jobbar med eller mot dig. Jag blev till exempel kontaktad av min försvarsminister, som var orolig för att rebellernas aktivitet ökade på ön. Ett snabbt direktiv senare fanns det helt enkelt inga fler rebeller, och ministern var åter lugn.
Naturkatastrofer styr du inte över, en tsunami kan ställa till rejäla problem.
Ovanstående berättar lite grann om hur politiken går till i Tropico 4. Du måste givetvis stå ut med att befolkningen kräver fria val lite då och då, och det är inte helt säkert att du vinner dem om du inte har folkets hjärtan i din han. Men det finns alltid fula knep att ta till. Verkar kapitalisternas kandidat ha lite för stort stöd i väljarundersökningarna? Inget problem, skicka bara hemliga polisen att ta hand om honom. Eller om du är den lite fredligare sorten kan du bara rigga valet.
Allt detta omger en kärna av klassiskt managementspel. Du bygger hus, fabriker och plantager av hjärtans lust, tar in turister och förbättrar relationerna med supermakterna. Och jag upptäcker efter bara en kort stund att Tropico 4:s vackra grafiska yta döljer ett välbalanserat spel som jag har riktigt kul med. Det har utseendet för sig, och döljer oanade djup om du vill gräva i dem. Jag måste erkänna att jag drabbats av en släng av ”bara en liten stund till”-sjukan, och det är ett mycket gott betyg.
