Jag minns mitt första zombiemöte med skräckblandad förtjusning. Kamrat Micke hade fått tag på den inte så barntillåtna Braindead, Peter Jacksons kladdiga familjedrama. Vi smög hem till honom på långrasten i högstadiet och möttes av så mycket blod, smet och anatomiska detaljer att vi inte kunde göra annat än att älska den. Jag kan inte säga jag slukat allt i genren sedan dess men klassiker som Dellamorte Dellamore, City of the Living Dead och såklart det mesta av George A Romero har jag slafsat i mig. Allt blir helt enkelt lite bättre med zombies.

Så släpptes premiärtrailern till #Dead Island. Den ger mig fortfarande gåshud grov som asfalt och känslan den efterlämnar är sorg och desperation. Det dröjde tyvärr inte länge innan jag och de flesta andra började ana att spelet i sig aldrig skulle kunna leverera samma känslor som det välproducerade klippet. Efter att ha levt på semesterparadiset Banoi de senaste dagarna infrias de farhågorna, samtidigt som de stryks.

Rollspelande light

Det första du får göra är att välja en av fyra karaktärer, alla med en egen anledning till varför de befinner sig på ön och med unika färdigheter som kommer att diktera hur du tar dig levande (eller?) därifrån. En är specialist på vassa vapen, en annan på trubbiga, en på skjutvapen och till sist har vi den avdankade fotbollsspelaren som gärna kastar sina tillhyggen samtidigt som han får skadebonus med sprit i kroppen. Personens stil påverkar samtliga av de tre tillgängliga färdighetsträden. Förvänta dig inte några djupare rollspelselement än så, det är aldrig tal om några avgörande vägval men de hjälper dig att styra vilka saker din karaktär ska vara särskilt bra på.

Från att du spelat igenom prologen, som är densamma oberoende vem du väljer, är det den lilla semesterorten med sina stugområden, blåskimrande pooler och blodtörstiga invånare öppen att utforska. Uppdragen ser till att styra dig i en bestämd riktning men om du vill kan du snöra på dig upptäckarkängorna och hitta sidosysslor. Samtidigt kommer utsattheten som ett brev på posten.

Barn ska alltid hålla på och kladda med ketchupen.

Redan i den första förvirrade striden inser du att fler än två-tre stycken zombies är tillräckligt för att du ska få problem med att klara livhanken. Till en början möter du mest den klassiskt långsamma hjärnsuktaren, vilka du kan sparka omkull med lätthet för att sedan avsluta med ett par rejäla slag mot huvudet. Men snart dyker andra varianter upp. Snabba löpare, stora muskelberg och senare även andra sorters missfoster. När du tror att du har kontroll över situationen och plötsligt hör hur någon kommer spurtande med ett skrik bakom dig är det svårt att inte bli lite stressad.

Räkna heller inte med att slakta zombies i samma kvantiteter som #Left 4 Dead, det tog mig till och med nästan tio timmar innan jag fick min första pistol – med ett skott i. Istället får du förlita dig på saker du hittar, såsom paddlar, basebollträn och köksknivar. Första gången jag fick tag på en machete var det svårt att inte bli lite pojkaktigt glad. Lyckan är tyvärr kortvarig då alla vapen slits och måste repareras regelbundet, vilket kostar pengar. Till en början är det inga stora summor det handlar om men när beloppet blir tresiffrigt för att fixa till min trogna köttyxa börjar jag rota igenom varenda resväska jag ser efter stålar. Nedbrytningen gör också att du inte kan ta dig alltför långt bort från de olika säkra husen där arbetsbänkar kan hittas.

En mycket ovanlig syn

Det går också att bygga, eller snarare modifiera, vapen så att de får bättre egenskaper. Dels kan varje tillhygge uppgraderas i tre steg men kommer du över ritningar kan du till exempel förse en machete med ett batteri och göra bladet strömförande eller slå in ett par spikar så att en klubba blir elakare. De blir däremot än dyrare att reparera så det gäller att behandla dem väl. Eftersom jag valde tjejen fick jag bonus med vassa föremål så olika sorters skarpa tillhyggen låg främst i min arsenal. Första gången jag halshögg en löpare med ett enda vältajmat svep fnissade jag högt och att skära av stora bjässars svingande armar visade sig vara en vinnande taktik.