Det känns som att det bara var några månader sedan som #Star Wars: The Old Republic utannonserades, men det var faktiskt tre år sedan. Tre år av spekulationer, beta-tester och makalöst välgjorda cinematiska trailers. Nu är det äntligen ute, i skrivande stund har spelets hemsida kraschat (igen) på grund av att spelare rusat dit för att lämna över sina kontokortsnummer.

Och jag, med ett par veckors speltid i ryggen, känner mig redo att dela med mig av mina intryck av vad som antagligen är det största MMO-släppet sedan #World of Warcraft.

En ny hjälte föds, blaster i hand.

Star Wars: The Old Republic är, i korta drag, ett spel som blandar nya grepp i att berätta en historia i MMO-format med rätt förlegade spelsystem. Det är stort, imponerande och välgjort - samtidigt som det inte tar genren till någon ny platå. Efter 25 levlar i det släppta spelet, med en hög extra från betan, vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.

Story, story, story

Som sig bör i #Bioware-sammanhang är det handlingen som får ta upp mest plats. Vi MMO-spelare är vana vid ganska träiga quest-texter som vi snabbt läser igenom och klickar oss förbi innan vi drar ut för att döda 10 råttor - i The Old Republic får vi dem istället presenterade genom dialoger, kompletta med röstskådespeleri och dialog-hjul, som tagna ur Mass Effect eller #Dragon Age II.

När hajp-maskinen var igång som värst var jag nervös för att det här mest skulle vara tomt prat och ingenting som egentligen tillförde något, men jag kan glatt konstatera att det gör det. Att få välja vad min karaktär ska säga gör att jag känner mer för henne än för de flesta andra MMO-karaktärer jag spelat som under årens lopp. Berättelserna, åtminstone för de klasser jag hunnit testa, är alla välskrivna och intressanta; även om de som inte är lika inbitna Star Wars-fans, eller som inte spelat Knights of the Old Republic-spelen, kanske blir lite mer förvirrade av all politik och intriger.

Det är svårt att inte få nörd-rysningar med jämna mellanrum.

Systemet glänser extra mycket när du är i en grupp med andra spelare, då en tärning rullas i bakgrunden och avgör vem av er som ska snacka härnäst. Jag blir faktiskt fnittrig varje gång jag hamnar i en sån situation - det är en så snygg lösning, The Old Republic hade enkelt kunnat bli alldeles för singleplayer-inriktat. Råkar du befinna dig på en annan plats när någon i din grupp initierar en dialog får du chansen att ta del av den som ett hologram, något som får mig att fnittra ännu högre. Att man dessutom får Social Points, som går att spendera på olika belöningar när man spelar med andra, är bara en bonus.

De följeslagare du möter under din resa mot level 50 tillför en hel del också. De blir mer än bara ett par husdjur du kan skicka ut i strid, de har sina egna dialoger och reagerar olika på de beslut du tar. Det gäller också att ha koll på vilken utrustning de bär med sig och deras utseende går att ändra på olika sätt. Vissa av dem går dessutom att starta en romans med, men bara vissa. Droids och wookies brukar inte vara så kärvänliga i sådana här sammanhang. Än så länge går det heller inte att starta upp några homosexuella förhållanden, något som brukar finnas med i Bioware-spel, men det har utlovats att det ska komma i framtiden.