Att skaka liv i en klassisk spelserie i dvala är något av det svåraste en utvecklare kan göra. Väljer de sedan att placera återkomsten i en helt annan genre kan man med rätta fråga sig om allt står riktigt rätt till. Ändå är det precis vad Uppsala-baserade #Starbreeze valde att göra när #EA erbjöd dem att skaka liv i 90-talsserien Syndicate. De valde att göra förstapersons-shooter av #Bullfrogs gamla klassiker.
Låt mig göra en sak klar redan innan vi går in på själva recensionen. Har du bestämt dig för att nya Syndicate måste vara ett taktiskt actionspel ur isometriskt perspektiv likt originalet är det här inget för dig, då kanske du ska sluta läsa nu. Du kommer ändå bara bli förbannad över att den klassiska spelserien ”släpas i smutsen”, att konsolerna förstör spelscenen och att allt måste vara förstapersonspangare numera.
Herrn till höger har spelat original-Syndicate sedan 1993. Här har han just fått höra att nya Syndicate blir ett fps.
Sådär. Nu när vi konstaterat att du är öppen för nytolkningar är det dags att se om Starbreeze lyckas axla denna gigantiska mantel. Som huvudperson i spelet träder du in i rollen som Miles Kilo, den senaste agenten i företaget Eurocorps stall och den första som fått den senaste Dart 6-chipet inplanterat i huvudet. Detta gör dig till något alldeles extra, på både gott och ont.
Du sköna nygamla värld
Året är 2069 och ska vi tro den här framtidsvisionen är världen inte någon trevlig plats. Ett fåtal gigantiska företag dominerar och gör i princip vad de vill utan någon som helst insyn eller påverkan från regeringar. De styr till stor del genom att producera microchip som opererats in i utvalda delar av befolkningens hjärnor. Chipen ger visserligen folket nya förmågor, men samtidigt hamnar de under företagens kontroll. Din arbetsgivare är en av tre stora spelare som slåss om kontrollen över den amerikanska marknaden och du är pusselbiten som kan ge Eurocorp överhanden.
Redan på ditt första uppdrag misstänker du att allt inte står rätt till och ju mer du nystar upp garnet, desto tydligare förstår du att världen inte riktigt är så enkel och svartvit som du lärt dig under åren i Eurocorps träningsläger för agenter. Det är ett intressant upplägg som inte bara får en att vilja veta mer under spelets gång utan även om världen i övrigt. Viktigt att poängtera är att även om handligen är mer personlig än i originalspelen så känns den trogen förebilderna trogen. Väljer du dessutom att läsa all extrainformation du får om världen, företagen och personerna under spelets gång så bli det bara ännu bättre.
Scener som dessa sågs inte i originalet.
Även om Starbreeze och EA försöker göra det till något mer är Syndicate i grund och botten ett linjärt fps. Visst ger Dart 6-chipet dig möjlighet att sakta ner tiden, hacka de flesta apparater du ser, hjärntvätta dina fiender och få dem att begå självmord. Och visst ger detta spelet en extra krydda att ha och kunna uppgradera såna egenskaper, men det är inte längre något som gör ett spel unikt. Vi har sett liknande upplägg flera gånger förut. #Bioshock kan vara det framgångsrikaste exemplet, men även Starbreeze egna #The Darkness är ett bra alternativ.
Så Syndicate är kanske inte riktigt så unikt som det vill vara, men i sammanhanget spelar det faktiskt mindre roll. Som fps är det nämligen ytterst välgjort med intressant handling, härliga tempoväxlingar, bra vapenkänsla, välgjord (om än linjär) bandesign och den närvaro och tyngd i karaktären som Starbreeze är bland de bästa i branschen på. På minuskontot hittar vi bossfighter och faktumet att spelet bli lättare och i viss mån enformigare ju längre du kommer snarare än tvärtom. Chipuppgraderingar under resans gång gör att du kan hitta en strategi som fungerar i alla väder.
