Det har snart gått två år sedan #Remedy efter många om och men släppte sitt lika efterlängtade som hypade #Alan Wake till Xbox 360. Mottagandet blev överlag gott från både kritiker och köpare, men trots det är det fortfarande oklart huruvida det kommer en regelrätt uppföljare.

Kanske var det därför som den finska studion istället tog sig an XBLA-spelet #Alan Wake’s American Nightmare, som ett försök att övertyga utgivaren #Microsoft om seriens potential. Frågan är dock om det här mellanspelet hjälper eller stjälper.

Mycket är sig likt från det stämningsfulla originalet, samtidigt som en del annat inte är det. Alan Wake är förstås tillbaka och återigen slåss han mot mörka krafter genom att med små justeringar skriva om verkligheten. För att lyckas med det måste han precis som tidigare försvara sig med ett antal skjutvapen, ljusbomber och den ack så praktiska ficklampan. Fienderna skyddas nämligen av mörker och måste först mjukas upp med någon form av ljuskälla innan de kan oskadliggöras med exempelvis hagelbössa eller Uzi.

Den ljusnande framtid är inte hans.

Detta var den spelmässiga grundförutsättningen för två år sedan och det fungerar lika väl nu som då. Kontrollerna är smidiga och behovet av att först lysa upp fienderna ger det en unik och i vissa fall panikartad känsla. Vad som däremot förändrats till American Nightmare är att i det närmaste all energi lagts på just striderna. Där du i originalet kunde gå långa stunder utan att bli attackerad (och då få ett nervöst sammanbrott av minsta lilla ljud) tvingas du här skydda dig mot en så strid ström monster att du inte hinner bli skrämd. Speciellt inte som det är så pass rikligt med ammunition att du aldrig känner dig sårbar.

Snabbare, hårdare – och tryggare

Men de rikliga actioninslagen betyder inte att American Nightmare saknar handling. Den finns där, och den berättas som tidigare både direkt i spelet och genom manussidor som ligger utspridda lite varstans. Upplägget är också intressant: du finner dig fast i en tidsloop som du bara kan bryta dig loss ifrån genom att utföra vissa saker i en viss ordning, och på så vis besegra ditt alter ego, Mr Scratch. Skådeplatsen för det hela har också bytts från den på ytan idylliska byn Bright Falls till Arizonas öken där du får ta dig igenom tre platser – ett motell, ett observatorium och en drive in-biograf. Det kan låta som ett recept för en extremt kort historia men eftersom du är fast i en tidsloop kommer du ta dig an dem fler än en gång vilket ger spelet extra livslängd.

Återkommande miljöer är sjävklart inte enbart positivt, då det även kan ses som ett enkelt sätt att få ut mer speltimmar utan att lägga ner så mycket arbete. Det var i varje fall en tanke som slog mig när jag såg motellet ännu en gång, och om det inte varit den sista rundan hade det säkerligen blivit ett rejält irritationsmoment. Men spelet räddas ironiskt nog av sin korthet. Det tog mig drygt fyra timmar från start till mål, vilket får klassas som kort men ändå acceptabelt meda tanke på att det är ett nedladdningsbart mellanspel med matchande prislapp.

Alan Wake har uppenbarligen fler fiender i Arizona än i Bright Falls.

För att dryga ut det hela ytterliggare finns ett arkadläge som bygger vidare på actiontemat. Här kämpar du mot vågor av fiender i ett försök att överleva natten och samtidigt samla ihop så många poäng som möjligt. Inte särskilt originellt men det ger ändå mervärde och är förvånansvärt underhållande. Självklart finns det även rankinglistor som gör det hela än mer intressant för de som gillar den formen av tävlan.

Alan Wake’s American Nightmare är inget fullprispel, och det är märks. Det har sparats in både här och där jämfört med originalet och en jämförelse vore inte rättvis. Actioninriktningen går också att ifrågasätta, och den kommer säkert ge somliga avsmak. Sina negativa sidor till trots är det på det stora hela ett underhållande spel som mer än väl kan fylla ett gap för den som gillar Alan Wake. Om det hjälper eller stjälper utsikterna för en uppföljare vet jag emellertid inte, men jag hoppas på det förstnämnda.