Det här är det skitigaste jag spelat. Varje dialog dryper av rå cynism, varje vänligt ansikte döljer sluga baktankar och varje vändpunkt solkar ner mitt hjärta ytterligare. Att uppleva #Witcher 2 är en ynnest som överträffar de flesta rollspel – både då och nu – men tar oss också med till de smutsigaste delarna av en korrupt värld. Det är en kall, ogästvänlig plats. Men den är också en av de vackraste jag sett. Och nu finns den också till Xbox 360 – större än någonsin.
Dina bästa vänner i Witcher-världen är dina fienders fiender.
Geralts andra resa var en total triumf för #Cd projekt red och överträffade det kantstötta, stundom genanta #Witcher på exakt alla punkter och skickade samtidigt de polska underdogsen rakt in bland de riktigt stora rollspelsmästarna. Och detta i deras andra spel någonsin. Puristerna håller antagligen inte med mig men jag tycker att du med gott samvete kan börja med del två. Trots att spelen är sammanlänkande, är det tydligt att där slutar en historia och här tar något nytt vid.
Att förbättra en mästare
Föregångaren krävde en enhanced edition. Tvåan var redan enhanced. Ändå hindrade detta inte Cd projekt från att fortsätta fila på sitt verk, utöka det med nya äventyr, färgstarka profiler och scener som fördjupar historien. Det kändes som om den här versionen egentligen inte behövdes för konsolspelarna, som om en stilig portning av pc-spelet till Xbox 360 hade räckt mer än nog för att stilla hungern. Men nu, med ytterligare tiotals timmar avverkade i den mörka fantasyvärlden, är min åsikt en annan. Mer kan vara mer, speciellt när det så sömlöst vävs in i originalhantverket. De som för första gången ger sig i kast med spelet lär inte ens kunna skilja på vad som är nytt och de gamla byggstenarna.
De stora ögonblicken avlöser varandra i ett hisnande tempo.
Den förbättrade versionen av spelet släpps samtidigt till Xbox 360 och pc, nu på tisdag. En del kommer återupptäcka titeln men för 360-spelarna är det en helt ny värld som breder ut sig. Det som väntar kommer att ta er med på känslomässiga vansinnesruscher så hisnande att ni till slut sitter gråtfärdiga av känslomässig utmattning. Det törs jag lova.
Alltifrån dragkampen i La Valette Castle om de kungliga bastarderna till återföreningen med gamla vänner i den sömniga skogsbyn Flotsam dryper av skyhöga produktionsvärden. Vändpunkterna staplas på varandra, kolossala monster tornar upp sig och när du inte trodde det kunde bli mörkare slocknar solen.
