Det var naturligtvis inte så här det skulle sluta. Jag kan riktigt se det framför mig.

Ett kontorsmöte i Tokyo. Kostymklädda affärsgubbar som höjer på ögonbrynen när Tecmo Koeis Fatal Frame/Project Zero-team pitchar den helt klockrena idén om ett giftermål mellan deras survival horror-series kamerabaserade upplägg och de unika infallsvinklar 3DS-hårdvaran möjliggör för konceptet. Tidigare har du styrt kameran med handkontrollen, men i sidotiteln Spirit Camera: The Cursed Memoir håller du den bokstavligt talat i handen som ett verkligt föremål. Sättet som utvecklarna flätat samman din egen verklighet med spelets vittnar om att det någon gång, någonstans, fanns riktigt bra tankar och ambitioner här.

Allting börjar med att du kommer i besittning av en mystisk lila dagbok, som medföljer i fysisk form i spelboxen. Den förvirrade och ologiska historien (huvudkampanjen) hänger inte ihop för fem öre, men tjänar åtminstone som en ursäkt för att servera enklare pussel och avancera berättelsen genom de olika dagboksanteckningarna. Spirit Camera lever och dör för 3DS-konsolens augmented reality-funktioner, och till en början känns det ganska spännande att ha en spökvän sittande bredvid dig i din egen soffa.

It just (doesn't) works

Ganska snart börjar dock problemen hopa sig. Såvida du inte sitter under en strålkastare eller i väldigt starkt dagsljus får 3DS-konsolen svårt att läsa av dagboken, och att sitta badande i ljus ingår åtminstone inte i min definition av rysarstämning. Men hur bra förutsättningarna än är kommer du ändå drabbas av störningar, eftersom minsta lilla rörelse lätt stör ut sidan du försöker fokusera på. Och att stup i ett drabbas av felmeddelanden ("CAN'T FIND PAGE 4") kvaddar obönhörligt den lilla stämningen som finns kvar, om nu inte ljuset redan lyckats med det.

I förberedelserna ingår också att du behöver spela stående eller i snurrstol. Trots att Spirit Camera är ett bärbart spel är det allt annat än bärbart. Under actionsekvenserna kommer spöken framhoppande från alla håll och kanter. Du behöver kunna snurra runt fritt och knäppa av foton (utdela skada) på de onda andarna innan den efterlängtade game over-skärmen gör slut på lidandet.

Jag vill verkligen gilla Spirit Camera, men det här skräckäventyret gör allt för att jävlas med mig. Inte nog med att det knappt går att spela hälften av tiden, även när det funkar är huvudkampanjen bara två timmar lång. Och den är inte ens underhållande när allt fungerar! Det finns ingen vettig historia eller värld att leva sig in i och när inte ens den grundläggande spelmekaniken är roligare än 3DS-konsolens medföljande teknikdemo så vet du att det här är en titel med stora problem – Face Raiders var för tusan gratis!

Spirit Camera har ett intressant koncept, men det är intet mer än en glorifierad teknikdemo. Det borde ha stannat på idéstadiet på det där inbillade kontorsmötet i Tokyo, och aldrig ha fått chansen att växa ut till ett fullödigt fullprisspel. De kostymklädda affärsgubbarna som gav grönt ljus hade fel, så fel.