Recension
A Game Of Dwarves

Vad är det med "rolig" fantasy nuförtiden? När blev det helt plötsligt legio att varje retro-fluktande indiespel med fantasy-knorr tvunget måste vara en parodi också? Var det DeathSpank som satte bollen i rullning? Eller Orcs Must Die? Eller rentav gamla goda The Bard's Tale?

Idag är det ingen brist på spel som driver med den stereotypa Tolkien-tolkningen av det medeltida fantasy-konceptet. Och om vitsen i titeln inte var markör nog så kan jag informera att A Game of Dwarves är ytterligare ett strå på den bågnande stacken.

A Game of Dwarves är ett strategispel i direkt nedåtstigande led från Dungeon Keeper-serien. Du bygger en underjordisk fästning samtidigt som du letar efter resurser och diverse gömda skatter, medan du slåss mot goblins, jättespindlar och andra härskare – du fattar vitsen. Ju större din högborg blir, desto fler dvärgar kan du fylla den med och desto mer kraftfull blir din ställning. Har du någon gång sneglat ens en millisekund på Bullfrogs klassiker så är Dwarves upplägg omedelbart bekant.

Guld (men inga gröna skogar) i sikte.

Till en början får man intrycket att Zeal Game Studios skapelse är ämnad främst för nybörjare i genren. Det enkla upplägget, kombinerat med den sliskigt söta grafiken och humor som ligger strax ovan Bolibompa-nivå, ger titeln en "Mitt första strategispel"-aura. Sådana tankar försvinner dock snabbt eftersom Dwarves faktiskt är riktigt utmanande och stundtals även gravt frustrerande.

Dwarves låter dig inte bara bygga på x- och y-axlarna, det är även viktigt att expandera din grotta nedåt. Det adderar en ofta outnyttjad tredje dimension till byggandet och tack vare de slumpmässigt genererade nivåerna finns det en hel del att upptäcka under jorden. Du ser nämligen din egen boning svävande i ett svart vakuum, omslutet av små frågetecken som signalerar var det finns hemligheter. De flesta uppdragen kräver att du ständigt bygger ut din residens för att leta efter ett speciellt föremål eller hitta en gammal ruin, samtidigt som du måste gräva fram resurser så att dina undersåtar hålls nöjda, glada och vid liv.

Stämningen var spänd när de upptäckte att de valt samma outfit.

Vad som dock oftast lurar bakom dessa lockande frågetecken är fiender. Det är alldeles, alldeles för lätt att råka gräva fram ett hemligt rum fullt med elakingar som är långt mycket starkare än dina vaktdvärgar. Efter att så skett ett par gånger så började jag undvika att gräva ut gångar innan jag levlat mina soldater flera nivåer, men även då är det ren slump som avgör huruvida de är starka nog att stå emot inkommande attacker.

• 1
• 2
• Nästa sida »