Need For Speed, Grand Tourismo, Motorstorm, F1 – jag avskyr dem alla. Förutom sportspel ligger racingspel förmodligen höst upp på min lista över spelgenrer jag har minst respekt för. De är själlösa massproduktioner som för mig inte tillför någon som helst mening i mitt spelande. Maskotracing hör egentligen till samma genre, men det är helt olika typer av spel. Jag antar att det är lättare att ta sig ann något man inte är överförtjust i om det överlappar något man älskar – i detta fall Super Mario. Då till exempel Mario Kart spelar på redan existerande känslor för andra titlar blir det omöjligt för en bilspelshatare som jag att inte bli förtjust. Korsningen mellan genrer gör det genast till nostalgi. Och sedan första spelet till Super Nintendo har jag varit helt såld på konceptet.

Sonic, snabbare än ett flygplan?

På samma sätt vill utvecklarna #Sumo Digital vinna gamla #Sega-fans hjärtan. Segas konsoler är, till skillnad från Nintendos, ett minne blott sedan en lång tid tillbaka. Och kanske är det därför detta spel släpps till hela sex plattformar – allt från Ios till Playstation Vita och Wii U. Det känns orättvist att jämföra #Sonic & All-Stars Racing Transformed med Mario Kart, en spelserie som haft 20 år på sig att etablera sitt namn. Men Sumo Digital verkar inte ha kunnat se utanför de redan existerande ramarna, och därför har de mer än bara sneglat på Mario Kart. Allt från grundidé, upplägg, grand prix-, flerspelar- och online-läget ser likadana ut.

Det stora försprånget

Det spelet har att vinna på är att ett nytt rörmokarracingsspel inte ens har utannonserats ännu, och det är även det allra första racingspelet för Wii U. Det har god tid på sig att få sin egen fanbas. Tur det, annars hade det förmodligen blivit helt överkört rent konkurrensmässigt. För det är sällan kopior av stora spel blir bättre än sina original – vilket är ett måste för att de inte blekna och glömmas bort.

#Sonic & Sega All-stars Racing från 2010 var tyvärr inte bättre än sin inspirationskälla, och det är inte detta spel heller. Även om jag aldrig varit särskilt involverad i Sega och deras spel märks det klart och tydligt att detta inte andas sin konsols historia som Nintendos gokartspel gör. Detta trots att karaktärer, banor och musik kommer från ett flertal stora Sega-titlar som Sonic, Super Monkey Ball och Crazy Taxi. Härmandet och själlösheten förstärker desperationen av att tilltala allt och alla när de tar med karaktärer som inte har med Sega att göra – som figurer från nya animerade filmer som Wreck-it Ralph och verkliga racingförare.

Den där vikingen känner man ju igen...

Men spelet visar ändå potential till att vara något unikt. Terrängerna kräver olika typer av fordon, och under en och samma bana finner man sig körandes på asfalt, åkandes bland enorma vattenvågor och flygandes mellan berg. Ju högre svårighetsgrad och ju bättre man placerar sig i loppen – desto mer erfarenhetspoäng får man. Vilket används för att uppgradera och modifiera sina karaktärers egenskaper. Det är därför bra mycket mer avancerat än vad något Mario Kart-spel någonsin varit och förmodligen kommer vara.