Jag har varit ett fan av strategiserien Company of Heroes sedan dess släpp 2006. Det var något med hur man kombinerade trupptyper som verkligen träffade rätt. Med infanterister ryckte jag framåt, samtidigt som kulsprutstrupper gav mig understöd och artilleri rensade fiendens befästningar. Jag byggde välbalanserade plutoner som kunde få självaste Rommel att applådera i sin grav.
Att krig tar fram det sämsta ur människan är ett mantra som upprepats i varje avsnitt av haussade tv-serien Krigets unga hjärtan. Där får vi följa fem unga tyskar under andra världskriget, för att se hur deras personlighet förändras av upplevelserna. För en gångs skull är det skönt att slippa den tröttsamma avhumanisering som sedan länge varit söndernött i populärkulturen. De var inga genomonda monster med brytning, utan människor av kött och blod. Serien tar sitt avstamp under 1941 då tyskarna inledde Operation Barbarossa. Målet var, som du säkert kommer ihåg från skolan, att krossa Sovjetunionen.
Formation: framåtlutad ångestklunga
I likhet med Krigets unga hjärtan väljer Relic Entertainment att ta med oss till den tyska ockupationen av Sovjet. Men till skillnad från serien får vi här iklä oss rollen som Lev Abramovich Isakovich, en rysk soldat som av oklara anledningar blivit satt i ett fångläger av sina landsmän. Kampanjen utgår från ett förhör med vår protagonist och genom hans ögon återupplever vi krigets misär. Det kretsar mycket kring röda arméns taskiga människosyn och hur retirerande trupper skjuts av sina fränder. Relic är noga med att genom mellansekvenserna med Isakovich poängtera hur lite ryssarna värderade sina soldaters liv. Något som tyvärr förlorar sin tyngd i styltiga animationer, och karaktärernas överdrivna gester får mellansekvenserna att likna svenska pilsnerfilmer.
Stalins dödliga melodi
Det är tur att kampanjen ändå håller en förhållandevis hög nivå. Det är bra variation och finns få irritationsmoment, där soldaternas förmåga att ta betäckning framför ett skydd är det största.. Ett av de mer intressanta uppdragen utspelar sig i de polska skogarna där du får ta kontrollen över partisaner, som på uppdrag av röda armén ska döda tyska generaler. Där ska jag med små medel utföra mitt uppdrag utan att få halva tyska arméns invasionsstyrka på mig.
Kampanjen har dock störst fokus på det storskaliga kriget, vilket gör att det ibland känns som multiplayer offline. Men all irritation glöms lätt när Relic slänger in ett par stalinorglar som man kan spela med för fienden. Istället för att med deadline-press skynda mig igenom uppdraget sitter jag där och bara bombarderar fiendens befästningar, inte för att det behövs, men för att det är förbaskat roligt att se ett område förstöras av snygga explosioner. Det är tydligt att det överlag har blivit ett större fokus på just artilleri.
Fler saker som säger BOOM!
Utvecklaren har med Company of Heroes 2 gett mycket kärlek till de spelare som inte vågar sig ut på slagfältet online. Kampanjen klockar in på cirka 12 timmar och utöver den kan man leka runt i Theater of War-läget. Med dessa utmaningar har Relic kunnat ta ut svängarna mer och vi får möjligheten att spela ensamuppdrag, eller samarbeta med en kamrat. Vilket är nyttigt när man ska förbereda sig inför det stora slaget online. Här får jag en chans att finslipa mina färdigheter, både som ryss och tysk.
