Året är 1975, strax efter händelserna i #Metal Gear Solid: Peace Walker, och Snake sitter i en helikopter, på väg mot en militärbas för att rädda agenten Paz och barnsoldaten Chico. För första gången är det Hollywoodstjärnan Kiefer Sutherland som axlar rollen som Snake istället för trotjänaren David Hayter, som knuffats bort mot sin vilja. Sutherland är en duktig och rutinerad skådespelare, men om han gör rollen rättvisa är för tidigt att säga – #Ground Zeroes är nämligen en otroligt korthuggen upplevelse.

Efter introsekvensen, som i traditionsenlig Metal Gear Solid-stil är ganska lång, står jag i mörkret utanför ett stängsel och betänker hur jag ska infiltrera militärbasen obemärkt. Jag smyger mellan lådor och sladdriga tält som piskar i den regniga vinden, för att ta mig förbi ljuskäglorna som som spanar efter inkräktare i terrängen. Det är en öppen struktur där jag kan ta många olika vägar till de burar där mitt första mål sitter fängslat.

Ground Zeroes – en kort, välsmakande aptitretare på framtida smygande.

När personen senare sitter i tryggt förvar ger jag mig av mot delmål nummer två, utan några tydliga instruktioner. Jag lyssnar på en ljudinspelning för att lista ut vart jag ska ta vägen, men det hjälper mig inte särskilt mycket. Istället får jag brotta ner ensamma vakter och pressa dem på information. Någon plitar ner ett ammunitionsförråd på min karta, en annan visar var vakterna står posterade. Jag uppskattar att själv behöva tänka och luska, utan lysande ikoner på kartan som säger exakt vart jag ska ta vägen.

Men när jag klurat, lurat och blivit varm i kläderna börjar plötsligt eftertexterna rulla, efter mindre än två timmars speltid. Det hela avslutas med budskapet “to be continued in #Phantom Pain” och en trailer för det kommande spelet, vilket onekligen känns som att spela en betalversion av en demo. Tills jag upptäcker vad jag låst upp.

Öppen design och få pekpinnar får skribenten att le.

Ytterligare fem uppdrag finns att tillgå, bland annat en rälsskjutare där Snake sitter i en helikopter och mejar ner fiender med automatvapen och granatgevär. En annan uppgift går ut på att spränga sönder vapen i basen, och ytterligare en kretsar kring en soldat som arbetar under täckmantel. Självaste producenten Hideo Kojima dyker upp och spelar en smålustig roll i ett av uppdragen.

Längre än kort

Det finns saker att samla och olika svårighetsgrader att kämpa sig igenom, så Ground Zeroes är inte fullt så kort som man först kan tro. Men det krävs å andra sidan att man verkligen gillar att ägna sig åt detta extramaterial som oftast inte driver handlingen nämnvärt framåt. Är man enbart ute efter en renodlad kampanj går det inte att kringgå att det är ett ytterst hastigt avklarat äventyr vi talar om.

Metal Gear Solid-spelen är kända för sina många, långa mellansekvenser. Ground Zeroes vill inte vara sämre, och även om det inte riktigt är av samma kaliber som i huvudspelen bjuds det på välregisserade scener som ibland ser riktigt bra ut i Playstation 4-versionen. Bilduppdateringen är hög och stabil trots häftiga ljuseffekter och intensivt regnoväder, under spännande strider med explosioner och rämnande byggnader. En fröjd för ögonen, men jag kan ändå inte låta bli att undra: hade jag inte hellre velat spela det här?

Ett ohederligt gammalt slag under bältet på ingående.

Kojima älskar sina filmsekvenser och jag antar att de inbitna fansen också gör det, men det finns något i den här typen av digitalt berättande som ändå känns en smula förlegat. Hade filmerna istället varit interaktiva skulle Ground Zeroes blivit till en otroligt varierad och uppfriskande tillställning. Nu stannar det vid att vara ett riktigt stabilt smygspel med ett gäng tjusiga filmer.

Så som det brukar vara i Metal Gear Solid-land, med andra ord. Precis vad fansen vill ha, och de kommer förmodligen inte bli besvikna. Det blev i alla fall inte jag, trots kort kampanj och lite för många filmer i proportion till spelsekvenser. Ground Zeroes är inte fantastiskt om man bedömer det som ett spel som står på egna ben, men som prolog till vad som komma skall vittnar det om en ljus och fin framtid för den klassiska spelserien.

Fotnot: Vi har spelat PS4-versionen av MGS: Ground Zeroes.