Enkel spelmekanik och monstruös svårighetsgrad. Det receptet fick ett par miljoner att skaffa #Trials HD, och för nästan exakt två år sedan följde #Redlynx upp 2009 års trickåkningssuccé med det nästan lika beroendeframkallande #Trials Evolution. I dag landar nästa del, och för första gången får också Playstation-folket möta skoningslösa hinder på tvådimensionella motorcykelbanor. #Trials Fusion står redo att plåga alla "bara ett försök till!"-junkies.

Men köttmuren av överjävligt svåra hinder dröjer. Karriärläget kräver att du plockar medaljer för att släppa in dig på nästa bana, och det tar ända till Hard-nivåerna innan de grövre svordomarna kryper fram. Vägen dit kantas av jakt på bra tider för fler medaljer, sidouppdrag som att göra tio volter per lopp och frågan varför det finns ett level-system utan praktisk betydelse. Men jakten framåt bromsas sällan av särskilt svåra hinder, och när jag jämför Medium-banor i Fusion och HD känns de senare betydligt klurigare.

På sant Trials-manér blir det svårt på de senare nivåerna.

Vägen till utmaningen smakar lite för mycket grindande, men Skill-uppdrag som att köra så långt man kan utan att använda lutningsspaken ger nödvändig variation. Detsamma gör den nya funktionen med freestyle-hoppning (FMX), även om den inte tillför något direkt banbrytande. Vid längre luftfärder styr du gubben med högerspaken och rätt manövrerad utför han halsbrytande trick som för tankarna till #Skate-spelens partyhöjdpunkter i Spot Battle. Kombinerade trick och obrutna serier ger de poäng som krävs för medalj av ädlaste valör på de speciella FMX-banorna, men du kan trickhoppa också i de vanliga hinderracen.

Svårt för sent

Trials Fusion har ett nära släktskap med Evolution, och värdet av de ganska få nyheterna förtas av att online-multiplayer faktiskt försvunnit. Du kan inte längre tävla i realtid online, det enda multiplayer-alternativet är att köra fyra mot varandra på specifika banor på samma skärm. Visserligen duktigt roligt och även tillgängligt på pc, men liksom i Evolution är banorna få, och gravitationen är aningen för låg. Baneditorn hänger med från förra spelet och lär inom kort ge dig en uppsjö banor (av mestadels krasslig kvalitet) att fylla hårddisken med.

Trots flera försök har Redlynx fortfarande inte toppat det briljanta Trials HD, och även om Fusion ibland snuddar vid forna dagars toppform (Hard-banan Redlynx Derby är fantastisk!) tappar de ofta koncentrationen. Ljuseffekter och kameravridningar må vara coola, men när det är sånt och inte bandesign som gör banorna svåra har de lagt kraften på fel ställe. Trials ska handla om att straffas för att man inte är tillräckligt skicklig med kontrollen, inte att landa fel på grund av en illa tajmad kameraåkning. Och den här Trials-recensionen borde inte behöva ta upp att det tar 20-talet sekunder innan motorcyklarna laddas, att bågarnas egenskaper inte beskrivs eller att upplåsningskravet gör att det blir dubbelt grindande för att köra de svåraste banorna.

Det enda multiplayer-inslaget känns igen från Evolution.

Trials Fusion saknar nyhetens behag och är förvånansvärt opolerat. Men med gnället avklarat väntar en stundtals finfin spelupplevelse, och när Hard-banorna betats av väntar Extreme-utmaningar precis så galet svåra som de ska vara. Du får underhållning som är storartad ibland och Redlynx visar än en gång hur mycket spelglädje en båge, två spakar och sinnessjuk svårighetsgrad kan ge. Fast nästa gång vill se mer kärlek till banorna. Okej?

Fotnot: Vi har spelat Trials Fusion på pc och PS4.