Jag har haft en både "lång" och "framgångsrik" artistkarriär. Precis detsamma kan sägas om Singstar som firar tio år som festfixare. Det känns som igår man sprang på förfester i Borås där Singstar snarare var regel än undantag. ”Vad tyckte ni!?”, skrek Johanna med glansig blick och svettiga kinder efter att ha slaktat ”…Baby one more time", ja, en gång till. ”Kan jag söka Idol?” Och alla ba': ”…ja. Men absolut!”.
På ett naivt sätt var detta väldigt fint. Alla sög men enligt en tyst överenskommelse förekom inga sågningar. Vi fick våra tre minuter i rampljuset och där och då var han en ny Michael Jackson och hon en ny Madonna. Vackert så.
Att bläddra i menyerna känns väldigt 2014.
Samtidigt växte karaokespelet till ett musikmonster: Singstar Pop, Singstar Rocks!, Singstar Kent, Singstar Country, Singstar Schlager, Singstar Suomi Hitit, ja, allt fanns för alla. Folk jagade poäng, blev mer än rimligt hardcore och ett tag var Singstar bokstavligt talat på allas läppar. Men trender är som trender alltid varit: flyktiga. Guitar Hero tog över, sedan Rock Band och sedan tvärdog genren.
Det är den verkligheten Singstar Ultimate Hits, seriens PS4-debut (men även till PS3) måste anpassa sig till. För nu är den här komplett med 32 typiska hits och besvärande promobilder (se ovan. Gode gud, se ovan). Även om musikspelen försvunnit från mångas medvetanden finns förfesterna kvar. Det känns som om det är dessa #Sony siktar in sig på.
Vinner på sin enkelhet
För Singstars hardcore-publik (och ni är inte många) är den nyheten inte god. Borta är alla svårighetsgrader och en rikare flora av lägen. Kvar är ett rätt simpelt karaokespel för högst två spelare, men som i sina stilrena menyer också känns modernt. Det är enkelt att välja låt, att skapa spellistor och bedrägligt enkelt att öppna nätbutiken. Där hamnade jag med en gång. Jag har liksom inte mycket till övers för One Direction eller 5 Seconds of Summer. Affären svämmar knappast heller över i nuläget men jag hoppas att den med tiden ska bli komplett och inte bara tala till topplistekidzen.
I sin kärna är Singstar detsamma som för tio år sedan.
Något som redan finns är den föredömligt smidiga möjligheten att göra om sin smartphone till en mikrofon. Det kan bli en riktig gamechanger när i princip alla redan har en mick när de kliver innanför din dörr. Spelmekaniken i sig är däremot orörd. Det gäller att träffa rätt toner för att håva in de stora poängen. Med andra ord behöver du inte ha begåvats med en guldstrupe för att vara ”bäst”. Är du hygglig på att träffa toner kommer Aviciis ”Hey Brother” och dängan ”Call me maybe” gå som en dans.
Men har Sonys glorifierade karaoke en chans? Jag tror det. För när till och med jag, som tröttnade för längesen, har lite för kul när jag börjar köpa och sjunga Spice Girls-hits betyder det något. Kanske till och med att Singstar fortfarande spelar roll.
