Elite – spelbranschens svarta monolit. Spelet som inte bara satts på piedestal utan förgyllts, förskönats och älskats trots sin grind:iga enkelhet ända sedan det kom för över 30 år sedan.

När nu #Frontier Developments, med den nyligen adlade David Braben vid rodret, släpper en riktig uppföljare på det nästan löjligt legendariska spelet är det förstås viktigt att det blir rätt. Fansen har omväxlande ondgjort sig över förändringar och höjt spelet till skyarna när det började se rätt ut. Den här gången är du inte ensam i en gigantisk, pixlig galax: nu är det ett multiplayerspel där du ständigt är online, även när du spelar singleplayer påverkar du den galaktiska ekonomin och påverkas i din tur av den.

Tänk att fiktiv rymdekonomi kan vara spännande

Som ny spelare startar du i en slumpmässigt utvald rymdstation någonstans ute i världsrymden. För närvarande verkar det dock som om nästan alla hamnar i det anonyma solsystemet LHS 3447, i Federationens bakvatten. Beroende på om du var med och kickstartade spelet, och i vilken omfattning, kan du börja med lite olika skepp. Själv fick jag en grundläggande Sidewinder, spelets minsta och enklaste variant, och ynka 1000 krediter på fickan. Framför mig ligger den öppna rymden, den mest imponerande framställning av vår galax som någonsin skapats: helt i enlighet med astronomernas senaste data innehåller spelvärlden omkring 400 miljarder (ja, du läste rätt) solsystem och du kan besöka dem alla. Om du kan se en stjärna kan du också åka dit, även om det kanske tar hela natten.

Hem till byn

Bland alla dessa 400 miljarder måste jag givetvis ta en titt på vårt eget solsystem, 1500 år eller så in i framtiden. Någon timme senare börjar jag närma mig och när jag hoppar in och ser vår egen sol framför vindrutan känner jag mig faktiskt lite hemma. Jag utforskar en stund, tar en titt på de många rymdstationer som strötts över systemet och häpnar över hur läckert Elite: Dangerous kan vara. Men planeterna ser inte våldsamt annorlunda ut mot idag, så hur vackra de än är tappar jag intresset efter ett tag.

Det är lätt att göra det. Spelarna kan vara handelsmän, pirater, leta mineraler i asteroider eller försöka bli vän med valfritt rymdimperium. Möjligheterna är oändliga, men kanske inte oändligt bra förklarade för den som är ny. Det finns tutorials, men de är inte extremt omfattande och förklarar framför allt inte hur man ska klara sig i världen, hur man bäst tjänar ihop pengar för att köpa nya skepp (och hålla de man redan har i flygbart skick!) eller exakt vad det är för skillnad på en laser av klass A och en automatkanon av klass C.

I ett perfekt samhälle kunde man ha kaffekokare istället för lasrar

Det är inte alltid man vet exakt vad som väntar i ett system. Ibland har man inte ens data om den centrala stjärnan i sin skeppsdator och måste scanna den får att få grundläggande information - eller köpa info i förväg på en rymdstation, insamlad av andra spelare. Det är för övrigt ett av sätten man kan tjäna pengar på: att scanna sig igenom outforskade delar av galaxen kan inbringa en rejäl hacka, bara man inte får slut på soppa därute i tomma intet. Men det går förstås att lösa genom att köpa en "fuel scoop" och samla in sitt eget bränsle från närmaste passande stjärna.