Av alla spelögonblick som fastnat på min näthinna genom åren är rollspel, tillsammans med äventyrsspel, överrepresenterade. Och det har blivit några vid det här laget. Som första gången jag strövade in i den myllrande storstaden #Baldur’s Gate. När jag reste i tiden i #Chrono Trigger. Mina första stapplande steg i #Fallous post-apokalyptiska ödeland. Twisten i slutet på #Knights of the Old Republic. Listan kan göras lång. Och nu har den blivit ännu lite längre i och med det fenomenala #Pillars of Eternity.

Varje bra rollspel har eldsprutande drakar

Framgångssagorna för kickstartade rollspel börjar rada upp sig, från #Shadowrun Returns, via #Wasteland 2 och #Divinity: Original Sin. Men det är onekligen Pillars of Eternity som är hörnstenen i denna rollspelsrenässans. All potentiell oro för att #Obsidian Entertainment inte skulle kunna leva upp till förväntningarna kan nu läggas åt sidan en gång för alla. Pillars of Eternity är en fantastisk bedrift. En fullt visualiserad och komplex värld att upptäcka, full av smarta spelsystem att erövra och gripande berättelser att insupa.

Eora är en väldigt klassisk fantasyvärld. Från grönskande skogslandskap, gärna med livsfarliga vandrande träd, till unkna grotthålor, vindpinade klippor och hemsökta kyrkogårdar. Alla i regel fulla av varelser som gärna ser dig och dina vänner ta en enkel tripp ner i deras magsäckar.

En skön ny värld

Det är en vacker men i allra högsta grad fientlig värld som Obsidian har byggt upp. Och den som spelat ett fantasyrollspel, vilket som helst, kommer omgående att känna sig hemma här. Men trots att Eora till ytan till en början verkar vara ett fantasilöst universum fullt av upprepningar så visar det sig snart att Pillar of Eternity broderar ut det bekanta med originella koncept och en fantastiskt välskriven mytologi. Jag älskar till exempel hur antik och medeltida filosofi lånas in. Vid ett tillfälle talar en karaktär som arbetar på ett mentalsjukhus om hur svart galla påverkar humöret – en föreställning som var vanlig under antiken. Det ger en känsla för ungefär vilken sorts nivå vetenskapen och medvetandet ligger i världen. Även gudarna tycks vara varelser som kan dö – lite som i antika myter.

Intrigen kretsar kring så kallade hollowborns – alltså barn som föds utan själ. I princip dödfödda, men där föräldrarna tvingas slå ihjäl den tomma kroppen. Detta sägs vara ett straff för ett påstått gudamord som begicks i ett bittert krig. Folkets allt mer desperata åtgärder för att stoppa farsorten, som gör att allt färre friska barn föds, är det som eldar på händelserna som du och dina kompanjoner snabbt blir inblandade i. Det är lite som en mindre predikande fantasyvariant av Children of Men. Ungefär.

Fantastisk värld med enkla medel

Du spelar en egenskapad karaktär som i början av spelet visar sig vara en så kallad Watcher. De döda lämnar nämligen minnen efter sig som Watchers kan se. Med hjälp av dina förmågor måste du och de kompanjoner du stöter på längs vägen ta upp jakten på en olycksbådande grupp fanatiker kallade Leaden Key – vars konspirerande driver handlingen framåt.

En vacker värld måste alltid befolkas av både bödlar och offer. I Pillars of Eternity är gränsdragningen mellan de två ofta hårfin, vilket gör gråskalorna svåra att navigera ibland. Parat med ett oerhört välskrivet manus – även litterärt – blir Eora en högst levande värld där allt det där blodet som flyter faktiskt har en puls.