Bortom den löjeväckande titeln var #ZombiU ett av de där milt emotsedda releasespelen för Wii U. Kanske blev konsolen infekterad av spelets zombier innan den ens hade släppts, för rent kommersiellt blev Wii U som bekant något av en levande död – trots en hel del bra spel genom åren.
ZombiU använde den där Wii U-plattan på ett rätt bra sätt, och det stack ut lite i det annars så färggranna och gulliga utbudet på konsolen. När det nu tappar sitt töntiga U och bara blir #Zombi så tappar det just de bitarna. En av dem är kanske ingen jättestor grej, ärligt talat. Att ha radar och inventory på en separat skärm var mer av en fyndig gimmick än något som gjorde spelet särskilt mycket bättre. Den andra är värre. Zombi sticker inte ut längre. Inte ens i närheten.
En sekund senare hade han inte längre något ansikte. Ingen skulle sakna det.
Utan nyhetens behag framstår Zombi än mer som lika mycket av ett långsamt, hasande lik som sina titulära antagonister. Som överlevnadsspel står det sig ganska slätt i konkurrensen, och som skräckspel är det helt enkelt inte vidare otäckt. Från det inledande komiska zombieskriket varje gång jag startar eller laddar ett spel, till det underhållande faktumet att Londons tower guards ser ännu roligare ut som zombier.
Jag gillar att Zombi utspelar sig i London, men det slarvas tyvärr bort en hel del då utvecklarna inte använt staden alls så mycket som de kunde ha gjort. Miljöerna är extremt avgränsade, och eftersom du inte kan klättra över en sketen liten pappkartong ens om spelet inte vill att du ska göra det så är möjligheterna till zombiesightseeing väldigt små. Ofta tvingas du istället ner i kloaker, källare, tunnelbanesystem och bunkrar. Mörka vrår där potentialen för skräck snabbt vissnar när miljöerna börjar kännas allt för enformiga.
Du har överlevt en zombieapokalyps, men de här kundvagnarna kan du inte kliva över.
Att springa fram och tillbaka längs de väldigt likartade och snäva korridorerna i jakt på ammunition, minor, juice och nya vapen har absolut en mild survival horror-charm. Det är bara det att allt är lite för trögt, lite för klumpigt och lite för identitetslöst för att kunna stå sig i konkurrensen i de högsta divisionerna. Jag spelar på PC, och det är inte svårt att komma på bättre alternativ om jag vill ha ett överlevnadsspel.
För den som tycker att #DayZ är för komplicerat och jobbigt att ta sig in i kan Zombi nog vara ett alternativ som ingång i genren. Men även då skulle jag personligen hellre välja till exempel #State of Decay: trots dess anmärkningsvärda tekniska brister är det enkelt att komma in i, men mycket friare än Zombi. Däremot måste sägas att porten är gedigen. Förutom en enda krasch har spelet flutit på utan anmärkningar. Visserligen något man borde kunna kräva av ett flera år gammalt, grafiskt primitivt spel, men i dessa dagar vet vi ju alla att bra portar är sorgligt sällsynta.
Stagnerat
Det finns en story här, men den är egentligen inget att orda om. Den lyckas med syftet att dirigera dig till nya områden med nya utmaningar, men i övrigt fängslar den inte. Som bäst är Zombi när jag får utrymme att använda mina surt förvärvade resurser i kombination med miljöerna för att göra mig av med en särskilt besvärlig grupp levande döda. En mina i en trång passage är alltid en favorit, till exempel. Med tiden bygger du upp en ganska formidabel arsenal, även om du bara kan bära med dig ganska få prylar och vapen åt gången. Ändå kommer du spendera det mesta av tiden med att banka in skallarna på zombier med ett cricket-slagträ (du finner ett bättre slagträ senare, men måste ändå alltid bära runt på det där jäkla cricket-trät så det är lika bra att hålla sig till det och spara utrymme).
Fortfarande en hel del skalle kvar. Bäst att slå några gånger till.
Rörelseschemat är komiskt begränsat. Höj tillhygget med vänster trigger och slå till med höger, om du spelar med handkontroll. Upprepa tills fiendens huvud blott är en köttig rest av sitt forna jag. Vissa har hjälm. Då får du slå några fler gånger. Svårigheten ligger i att inte bli omringad, vilket är extremt lätt hänt då man rör sig så trögt. Använder du skjutvapen riskerar du att dra på dig en skrikande hord. Det är i regel en dålig idé.
Om du dör så är den karaktären död för alltid, men du kan fortsätta äventyret som en annan äventyrare. Det är en okej idé i teorin, men eftersom alla karaktärer du spelar som saknar just karaktär och personlighet bidrar det inte med så mycket för spelet i stort.
Det är talande för Zombi som helhet. Det saknar personlighet och en egen identitet, och varken atmosfären, spelmekaniken eller berättelsen är var för sig starka nog att höja spelet till några höga nivåer. Det är inte dåligt, bara väldigt lättglömt och mediokert. En trött, vilsen levande död som kanske borde fått vila i frid.
Fotnot: Vi har testat Zombi på pc. Det finns även till PS4 och Xbox One.
