Jag är en söt liten robot. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den detaljen, men nu är det som det är. Jag är en söt liten robot med en söt liten pistol, och jag skjuter på andra söta små varelser. Eller jag försöker skjuta dem. De sliter mig i stycken och jag exploderar. Mina lemmar och muttrar regnar ner över marken, och mitt livlösa huvud rullar en bit för att sedan ligga stilla. Sedan hånar spelet mig med en av sina många dåliga vitsar på game over-skärmen.

Du kan kläcka ägg och få små följeslagare med dig ibland. Som man så klart döper till fåniga saker.

#Cobalt är ett klassiskt arkadspel. Det är snabb, tajt plattformsaction i 2D med en gullig estetik och en finessrik mekanik som gör väldigt mycket med ganska lite.

Det har redan hunnit samla på sig en fin skara fans vid det här laget, men när #Mojang nu äntligen ger ut den #Oxeye-utvecklade actionpärlan en gång för alla lär det kunna skrapa ihop en hel hoper nya spelare också. Cobalt är nämligen ett högst njutbart litet spel som döljer mer än vad man först kanske anar. Det är väldigt lätt att ta till sig, men kräver övning och färdighet för att verkligen bemästra.

Frågesport: vilken Kraftwerk-låt nynnar robotarna?

Grunden är som sagt simpel. Du kan hoppa, rulla, ducka, skjuta, slå och kasta diverse bomber. Men diverse kombinationer av ovanstående gör det möjligt att utföra riktigt sköna manövrer. Till exempel kan du ta fart nedför en avsats, rulla, slå ett slag i backen i rätt ögonblick så att du studsar upp och sedan dubbelhoppa i luften för att ta dig över ett extra långt stup. Det här är lättare sagt än gjort, förstås. Du kan också glida nerför backar genom att ta sats och ducka, slå tillbaka granater med näven och avvärja projektiler genom att rulla i rätt ögonblick. Spelet saktar ner ibland när fiendeskotten är nära så att du ska ha chans att göra avvärjande manövrer. Som en arkadvariant av #Max Payne i 2D. Ungefär.

Den stora behållningen för mig är den rejäla kampanjen, med sin charmiga nonsensstory och möjligheten att bland annat rida på blodtörstiga hamstrar. Men även multiplayerläget är gediget och roligt – och lär bli fokus för många spelare. Det påminner lite om #Towerfall Ascension med sina hektiska, kaotiska strider. Det går också att vässa sina färdigheter i arkadläget för den som vill öva lite innan den tar sig an mänskligt motstånd.

Cobalt är ett väldigt gammaldags spel på flera vis, men på ett charmant och gediget sätt. Det är utmanande, rappt och slipat. Jag är inte helt såld på estetiken alla gånger, men i stridens hetta spelar det oftast mindre roll. Jag är en söt liten robot, och den som har problem med det får smaka plåtnäve.