Pokémon-serien har uppnått en nivå av popularitet som fortsätter att förvåna 20 år efter premiären. Tidigare i år fick gamla fans chans att spela om Gameboy-originalen i nedladdningsbar form och i somras lanserades sensationen #Pokémon Go. Spel som tillsammans har lyckats nå såväl gamla som helt nya fans. Allt verkar helt enkelt som bäddat för den sjunde generation av Pokémon, som också vågar ströva bort från ett beprövat koncept.

Jag menar inte att Pokémon-spelen inte förändrats alls med åren, men det har till största del handlat om att förfina spelmekaniken. Vissa val har lett till större strategiskt djup medan andra gjort upplevelsen mer lättillgänglig. Men upplägget har i grunden förblivit detsamma – slåss mot gymledare och samla åtta emblem, för att till sist slåss mot en sista kvartett av elittränare. Sex gånger senare är det en aning uttjatat.

En Pokémon Sun-exklusivitet.

I stället för gym handlar #Pokémon Sun (och syskonet #Pokémon Moon, som vi dock inte testat här) om att klara särskilda utmaningar på spelets fyra Hawaii-inspirerade öar. Vissa av dem såklart roligare än andra, men det var länge sedan jag blev överraskad av strukturen i ett traditionellt Pokémon-spel. Att försöka lista ut vad som kommer hända härnäst är långt svårare än i tidigare spel. Utmaningarna är dessutom bättre integrerade i handlingen eftersom det finns utrymme att komma dessa karaktärer mycket närmre.

Den nya regionen med de fyra öarna är tematiskt olik någon tidigare plats jag besökt och här finns en värme som också återspeglas i handlingen med fokus på familj och tradition. Att välja mellan gräs-, eld- eller vattenpokémon i början av spelet är såklart skåpmat, men jag har aldrig upplevt ett så starkt band till min första Pokémon som i det här spelet, mycket tack vare de charmiga animationerna.

Självklart finns det också en drös nya Pokémon att fånga och stor nyhet här är introduktionen av "z-moves". De har flashigare animationer än vanliga attacker och slår desto hårdare. Ofta räcker det med en enda attack för att slå ut motståndaren, men eftersom de bara kan användas en gång per strid upplever jag det ändå inte som obalanserat. De långa animationerna blir däremot en aning traggliga i längden, så jag låter ofta bli att använda z-moves om jag inte är i desperat behov av en boost.

Under äventyret stöter man på ledarmonster; så kallade "Totem-pokémons". Till upplägget påminner det om traditionella bosstrider, med ett monster som är mycket större och starkare än vanligt. De kan dessutom ropa på hjälp från andra vilda Pokémon vilket kan göra vissa strider oväntat svåra.

Faktum är att flera strider i Pokémon Sun och Moon är riktigt utmanande. Mer än vad jag kan minnas från tidigare spel. En bidragande faktor är just funktionen där även vanliga Pokémon börjar ropar på hjälp. Det gör inte bara striderna mer utdragna, det kan också irritera när man försöker fånga en vild Pokémon eftersom det inte ens går att kasta pokébollar förrän de är helt ensamma. Tyvärr tar bilduppdateringen också en rejäl törn med för många monster på skärmen samtidigt.

På Nintendo 3DS nedre skärm finns en praktiskt karta som hela tiden visar vart jag ska gå, men jag upplever att spelet gärna håller min hand även då det inte alls behövs, då det dödar lite av upptäckarglädjen. Samtidigt kunde jag medvetet undvika dessa triggers om jag inte kände för att starta ett nytt story-segment, vilket kunde vara rätt bra om jag först ville hitta alla nya monster i området. Något som underlättades av pokédexets smarta funktion som visar exakt vilken gräsplätt en särskild Pokémon finns att hitta.

Men en av de absolut bästa förändringarna är att HM-attackerna äntligen plockats bort. Det var tekniker som du var tvungen att lära dina Pokémon för att överhuvudtaget ta dig fram i spelet. Attacker som du kanske hellre använt till något annat. Lösningen stavas pokérides, en lista över Pokémon som du kan rida på, och senare även surfa på vattnet eller flyga med. De kan också användas för att låsa upp tidigare otillgängliga områden, vilket gör det värt att backtracka till bekant mark emellanåt.

Den sjunde generationen av Pokémon lyckas med bravur att blåsa nytt liv i den gamla serien, samtidigt som den också förvaltar det arv som tagit tjugo år att bygga upp. Spelet närmast spricker i sömmarna av innehåll och här finns mycket att älska, för såväl nybörjare som veteran.