Recension
Space Hulk: Deathwing

Recension
Space Hulk: Deathwing

Space Hulk: Deathwing

Av 2016-12-17 10:00

Genre: Action, Förstaperson, Sci-fi
Testplattform: PC, Xbox One, PS4
Utgivare: Focus Home Interactive
Utvecklare: Streum On Studio, Cyanide Studio
Releasedatum: 2016-12-14

Med en viss rädsla för Warhammer-universumet begav jag mig ut i rymden för att rensa ett, alldeles för stort, rymdskepp på kättare. Det här är min dötrista historia.

"One unbreakable shield against the coming darkness
One last blade, forged in defiance of fate
Let them be my legacy to the galaxy I conquered
And my final gift to the species I failed"

Warhammer 40k är någon slags ohelig blandning av fantasy och steampunk. Med storslagen arkitektur och överdimensionerade vapen är det ett figurspel som är klippt och skuret för tv-spelens värld. Det finns således ett gäng rejält underhållande titlar, som Total War: Warhammer och Dawn of War-serien. Men Space Hulk: Deathwing rättar inte in sig i ledet bakom nämnda titlar när det kommer till spelglädje. Det kan närmast beskrivas som en railshooter – som du kan gå vilse i.

http://www.fz.se/bilder/?id=1368609
"More is more" som Yngwie sa.

Iklädd din terminator-rustning ska du leda din grupp veteraner i kejsarens armé. Uppdraget är att rensa ett gigantisk rymdskepp från de aliens-doftande tyraniderna.  Det här är ett kooperativt  fps för upp till fyra personer där du känner dig som Sabaton på steroider. Utvecklaren har till och med slängt med lite rollspelselement. Skjut saker och få bättre förmågor eller vapen – mumma!

Gångstilen för tankarna till Mechwarrior-serien och för en sekund känner jag att de blytunga stegen är rena rama himmelriket. Långt ifrån vesslesnabba Call of Duty. Perfekt för en gammal gubbe som mig själv. Ack som jag bedrar mig. Under många av de långa transportsträckorna känns det som döden. Och jag hör hur mina vänner, en efter en, ger upp och börjar söka efter hur man får pengarna tillbaka via Steam. Ett "Kul för dig Johan, som måste fortsätta spela!", följt av fnitter är det sista jag hör innan det blir till att söka spelkamrater via serverbläddraren.

http://www.fz.se/bilder/?id=1368625
Blodgivarkonferensen gick överstyr.

Att leta och hosta servrar är rättframt: välj en server och hoppa in. Lika lätt är det att själv stå som värd. Du väljer svårighetsgrad, om friendly fire ska vara på och banorna som ska spelas. På den här punkten har spelet bara ett problem och det är nätkoden. Den, om någon, borde offras till blodguden. Inte nog med att laddtiderna är långa vanligtvis, det tar sju svåra år att komma in i en match.

Space Hulk: Deathwing har dock ett par bra sidor. Miljöerna må stundtals vara klaustrofobiska, vilket inte passar ett spel där du är tjock som en tiger tank, men vissa ställen får mig att tappa hakan. Inne i det gigantiska rymdskeppet finns de mest spektakulära byggnader som jag någonsin skådat i ett spel. På en bana står jag plötsligt utanför en gigantisk katedral och jag kan inget annat än att applådera detta universum. Det är som skapt för att bli tv-spel och förtjänar det verkligen.

http://www.fz.se/bilder/?id=1368595
Space Hulk har sina stunder. Här är en.

Problemet med Space Hulk: Deathwing är att det aldrig får bli riktigt roligt. När du väl känner att det kanske är en rätt habil upplevelse ändå, kan du ge dig sjutton på att en bugg kommer och förstör. Ett vapen som slutar skjuta utan anledning. Servrarna kopplar, mer än gärna, bort dig. Uppdragsmål kan, utan anledning, försvinna från din övermäktiga karta. Optimeringen är i en klass för sig och bilden fryser titt som tätt.

Jag hade gärna väntat på Space Hulk: Deathwing ett par veckor till, för att låta patcharna komma ut och fixa till de mest akuta problemen. För jag vill verkligen älska det här, vilket jag också gör – på pappret. Det finns dock inget som driver mig att spela. Gameplay är urtrist och handlingen är en ren nödlösning. Huvudantagonisterna tyraniderna är fruktansvärt tråkiga fiender efter tredje banan och vill jag spela en railshooter, då startar jag Rambo: The Video Game. Nä, det blir inget blod åt blodguden den här gången.


FZ:s betyg: 

 Tveksamt

Du är rätt brutal i din terminator-rustning
Miljöerna är svåra att toppa ibland
Buggigt
En räls-shooter du kan gå vilse i
Segt som klister
Alldeles för dyrt

Hämtar priser från Prisjakt.nu ...

Priser från Prisjakt.nu Prisjakt.nu
Bilder

Twittra

Facebook

Kommentarer
Dölj toppkommentarer Toppkommentarer
  • Johan Olander
    Johan Olander Admin 2016-12-17 13:24
    Snabeltorsk skrev:
    Lul på att ge detta spelet minus på att det är dyrt när man kan köpa det för 250kr, No mans sky kostade 600kr men inget minus på det, helt galet.


    Jag recenserade inte No Man's Sky.
  • ForrestFox
    ForrestFox 2016-12-17 12:10
    "Det kan närmast beskrivas som en railshooter? Wait, what? Har v spelat samma spel tro? o_O
    Genom hela kampanjen än så länge så har jag haft alla val i hela världen vilken väg genom kartan jag vill gå och utforska, vilket är mer än vad jag kan säga om tex spel som Gears of War.

    Och är det här en recension för endast multiplayer, för MP har jag inte provat alls och har än så länge endast stött på en bugg i singelplayer där mitt vapen blev bytt (vilket var lätt att åtgärda).
    Imho så är kampanjen riktigt bra för att vara ett space hulk-spel (Det finns några stycken sen tidigare).
    Jag har fullt upp med att välja bästa väg genom kartan (du har valfriheten att ta flera vägar, några bättre än vissa andra), att strategiskt placera mina två vapenbröder och hålla dem vid liv, att se till att dörrar förseglas och minimera risken att genestealers kan använda korridorerna för att anfalla mig i sida och rygg, samt söka igenom rum och korridorer efter artefakter.
    Det här spelet är grymt kul, även om AI'n kan kännas lite tunn många gånger (men det är få spel som har en mycket mer avancerad AI)

    Nä du, herr skribent. Tyvärr får du bakläxa på den här artikeln. :D
    För övrigt bör du också läsa på lite vad det innebär med ordet "railshooter", för du använder termen helt fel till detta spel. Spela ett spel som House of the Dead så får du spela en railshooter att jämföra med.
    (A rail shooter is a type of action-based video game. In a rail shooter the player control is limited to directing where to fire a virtual gun or move his or her avatar around the screen; the player does not control the path his or her avatar takes from the start to the end (although he or she may be able to pause that movement), as if the player is tied to a rail like a roller coaster.)
  • Johan Olander
    Johan Olander Admin 2016-12-17 12:44
    ForrestFox skrev:
    "Det kan närmast beskrivas som en railshooter? Wait, what? Har v spelat samma spel tro? o_O
    Genom hela kampanjen än så länge så har jag haft alla val i hela världen vilken väg genom kartan jag vill gå och utforska, vilket är mer än vad jag kan säga om tex spel som Gears of War.

    Och är det här en recension för endast multiplayer, för MP har jag inte provat alls och har än så länge endast stött på en bugg i singelplayer där mitt vapen blev bytt (vilket var lätt att åtgärda).
    Imho så är kampanjen riktigt bra för att vara ett space hulk-spel (Det finns några stycken sen tidigare).
    Jag har fullt upp med att välja bästa väg genom kartan (du har valfriheten att ta flera vägar, några bättre än vissa andra), att strategiskt placera mina två vapenbröder och hålla dem vid liv, att se till att dörrar förseglas och minimera risken att genestealers kan använda korridorerna för att anfalla mig i sida och rygg, samt söka igenom rum och korridorer efter artefakter.
    Det här spelet är grymt kul, även om AI'n kan kännas lite tunn många gånger (men det är få spel som har en mycket mer avancerad AI)

    Nä du, herr skribent. Tyvärr får du bakläxa på den här artikeln. :D
    För övrigt bör du också läsa på lite vad det innebär med ordet "railshooter", för du använder termen helt fel till detta spel. Spela ett spel som House of the Dead så får du spela en railshooter att jämföra med.
    (A rail shooter is a type of action-based video game. In a rail shooter the player control is limited to directing where to fire a virtual gun or move his or her avatar around the screen; the player does not control the path his or her avatar takes from the start to the end (although he or she may be able to pause that movement), as if the player is tied to a rail like a roller coaster.)


    Kul att du tycker spelet är roligare än vad jag gjorde :) Ser inte vad bakläxan skulle vara, det här är (såklart) vad jag tycker om spelet. Hade jag bara baserat spelet på singleplayer, då hade en tvåa varit extremt generös.
Skriv kommentar
Sortering:
Karmafilter:
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
FZ