På många sätt är Ascaron Entertainments nya rymdpangare Darkstar One väldigt lik EVE Online. Här finns pirater, modifierbara rymdskepp, handel, smuggling och mycket annat som gör det till något av en lite-version av det massiva, isländska onlinespelet. Storyn är en aning trivial men drar inte ned spelvärdet då det turligt nog finns andra saker att sysselsätta sig med.

Utomjordingarna ställer till det igen

Spelets berättelse är följande: långt in i framtiden, efter ett förödande intergalaktiskt krig mellan människor och flertalet andra raser, antar du rollen som den skicklige piloten Kayron Jarvis. Efter att din pappa mördats under mystiska omständigheter har du fått hans gamla skepp, det topphemliga Darkstar One. Den mystiska skutan är inte vilket vanligt skepp som helst, utan med gamla, utomjordiska artefakter som finns utspridda lite varstans i rymden kan du uppgradera ditt skepp på en mängd olika sätt.

Efter introduktionen och ett par simpla träningsuppdrag börjar din frihet. Här kan du nu välja om du vill fortsätta spelets huvudberättelse eller bara flyga runt och tjäna lite stålar. I rymdstationernas terminaler hittar du alla tillgängliga uppdrag. Ett snabbt sätt att få ihop lite pengar för utrustning är att i början jaga pirater. Det ger inte mycket utdelning men är tillräckligt för att köpa ny utrustning som är ovärderlig senare i spelet.

Vill man ha lite mer finess i sitt arbete kan man ägna sig åt handel eller smuggling. Handeln är tämligen enkel att sätta sig in i. Efter ett par snabba blickar på den galaktiska kartan kan du snabbt få dig en överblick över vilka system där en viss vara efterfrågas eller produceras. Genom att köpa en vara billigt i ett system och senare transportera den vidare till nästa system och sälja den dyrt kan du tjäna stora pengar. Smuggling går till på ett liknande sätt fast den stora skillnaden är att du måste leta rätt på system där en del varor är förbjudna och sedan ta dig förbi tullen.

Stelbent

Uppdrag i alla ära men Ascaron gör samma misstag som CCP gjorde med EVE Online, nämligen att helt förbise utforskandet. Jag vill ha full tillgång till alla system på en gång, jag vill göra upptäckter, jag vill bli överaskad. Som det ser ut nu så kan du bara ta dig till en del system som du låst upp, till exempel efter ett uppdrag. Den så kallade friheten blir lidande då du är begränsad till de förutbestämda planetsystemen som du har tillgång till i början. De är också fruktansvärt monotona och saknar särdrag så känslan av déjà vu har varit närvarande vid ett flertal gånger.

Kontrollmässigt finns det få misstag. Saknar du joystick styr du med musen och den traditionella wasd-konfigurationen. Styrningen är snabb och rapp och väldigt enkel att lära sig. Strider blir så småningom oundvikliga och kan till en början vara väldigt frustrerande. Jag åkte i början runt i cirklar och försökte komma bakom min motståndare för att komma till skott. Naturligtvis försökte han samma sak och det blev en oändlig katt-och-råtta-lek. Med bättre vapen och snabbare skepp blir striderna roligare längre in i spelet. En annan, enligt mig, negativ aspekt med Darkstar One är att när du blir bättre så blir även fienderna det automatiskt. Detta så kallade ”scaled leveling” har inte varit speciellt populärt bland fans tidigare och är inte något som jag personligen heller tycker vidare om.

Tyska Ascaron Entertainment bjuder på en något fattig helhetsbild med Darkstar One. Spelmässigt innehåller det väldigt få nyheter, och de unika aspekterna är inte speciellt nyskapande. Trots att spelet känns aning innehållslöst har det aldrig skrytit med att vara någon revolutionerande titel. Spelet är ett helt okej köp som kan bjuda på flertalet timmars nöje, men förvänta dig inte alltför mycket. Det är inget nytt Elite, men ett välkommet tillskott i den fåtaliga skaran av rymdskjutare med finess.