1894: en av historiens första biltävlingar körs de 128 kilometerna mellan Paris och Rouen.

1946: Internationella Bilsportsförbundet drar upp riktlinjerna för den tävlingsform som ett par år senare ska komma att kallas formel 1. Den första F1-säsongen körs 1950, Alfa Romeo dominerar totalt.

1962: En våldsam krasch sätter punkt för Stirling Moss karriär. Den legendariska britten, av vissa ansedd som en av tidernas bästa förare, pensionerar sig med fyra andraplatser (men ingen vinst) i förar-VM.

1978: Lotus 79 sätter aerodynamik högst på agendan. Säsongens mest udda skapelse är ”fläktbilen” från Brabham; en fläkt skapar ett enormt undertryck under bilen och Niki Lauda kör den till säker vinst i Swedish Grand Prix på Anderstorp. Trots protester godkänns konstruktionen, men bilen används aldrig igen.

Några stora och små milstolpar i formel 1-sportens historia. Om en vecka släggar #Codemasters ner en ny i marken. Och den är viktig – #F1 2010 blir det första formel 1-liret till flera prestandamässigt anständiga spelmaskiner sedan tidigt 00-tal. Glöm Wii-lättviktaren #F1 2009, det här är allvar.
I alla fall nästan.

350 hanterbara blås

Hela årets formel 1-säsong står till buds, med alla stall, förare och 19 banor representerade. Och till skillnad från förra årets upplaga körs det på plattformar som orkar leverera både ögonfröjd och en någorlunda verklighetsnära körupplevelse. Ja, jag säger ”någorlunda” – den typ av rå realism med sadistiskt hög svårighetsgrad som återfinns i exempelvis GTR-serien får stå tillbaka till förmån för spelbarheten. Bilarna är hanterbara också med hjälpmedlen avstängda, de har överseende med tunga gasfötter och för hårda inbromsningar släpps ofta förbi utan de låsta däckens bestraffning. Likaså är krockskador och däckslitage ganska förlåtande, plus att de kan stängas av om så önskas. Med tanke på sportens hysteriskt höga tempo känns det som ett klokt designbeslut.

Avåkningsytorna ryktas ha byggts ut efter att arrangörerna sett denna texts författares flaxiga körstil.

I det obligatoriska karriärläget börjar du som nykomling i ett lågstatusstall, med det lika självskrivna målet att göra dig ett namn. Vägen dit kryddas av mestadels motiverade kringuppgifter som en intern kamp med stallkamraten om att bli försteförare, placeringsmål i både kval och tävling, med mera. Normalt ogillar jag att tvingas lägga tid på träningsvarv och kvalkörning, speciellt när loppen är så långa som här (som lägst 20 procent av ordinarie omfattning, i praktiken 10-15 varv). Men det känns faktiskt värt att lägga tid på att nöta ett par varv, om inte annat för att lära sig banan.

Fixar du målen stiger du i aktning hos bossarna, och som teamets förstahandsval får du tidigare tillgång till bättre komponenter och sedermera erbjuds du kontrakt med bättre stall. I depån inför loppen guidar en väderprognos inför valet av däckstrategi och du kan ställa in bilen efter rådande lopp och klimatförhållanden, antingen ett snabbval eller mer i detalj.