Det är omöjligt att skriva om #Fifa 11 utan att nämna just förra årets version, som var ett stort steg i rätt riktning mot världsherravälde i fotbollsspelsgenren (inklusive lightversionen #2010 Fifa World Cup). Det var där och då som #EA Canada visade sina utvecklingsmuskler rejält, samtidigt som #Konamis Pro Evolution Soccer bara tappade allt vad spelkänsla och underhållning hette. Matchen dem emellan blev ungefär lika jämn som Arsenal-Braga för ett par veckor sen (6-0).
Uppvärmning inför söndagens Derby d'Italia?
PES är alltså egentligen ingen konkurrent längre, inte på allvar. Fifas största problem för några år sedan var att de saknade just en sparringpartner och vilade tryggt och säkert på sitt starka varumärke som #EA Sports byggt upp sedan tidigt nittiotal. Sen kom Konami med fantastiska spel, EA var tvungna att kontra, och kom inte ikapp förrän nyligen. #Fifa 10 var ett finfint spel som ett resultat av det hårda jobb som lagts ner med serien, med bra spelkänsla samtidigt som de höll kvar vid den arkadkänsla som präglat spelen genom åren.
I år har en stor del av den arkadkänslan försvunnit. Fifa 11 är ett seriöst spel, där utvecklarna lyssnat storörat på sina supportrar och utvecklat det som behövde utvecklas för att få ett så verklighetstroget fotbollsspel som möjligt. Och med verklighetsförankringen finns också risken att man tappar mycket av det roliga: snurriga dribblingar, fantastiska dunderskott och usla försvar. Såna saker är delvis bortplockade nu – det är svårare att skära igenom ett försvar med ett pass, svårare att rikta skott och lättare att bryta ett anfall med en kropps- eller glidtackling. Det är även svårare att överlista målvakterna, särskilt med de tidigare så effektiva lobbskotten – de är i stort sett omöjliga att utföra nu. Dock är det lättare att dribbla, vilket tidigare har varit ett gissel. Så när Ronaldo får bollen på kanten, räkna med att han försöker snurra upp dig på läktaren i första hand.
Arkadkänslan borta - spelglädjen kvar
Fifa 11 är svårare än sin föregångare. Luftspelet är inte längre automatiskt och flyttar spelaren dit bollen kommer att hamna, du måste själv flytta honom dit. Passningsspelet är mycket uppbyggt på hur man riktar styrspaken och hur länge man håller in passningsknappen. Förut handlade det mest om hur spelarna rörde sig och tajming, nu är det minst lika mycket spelarnas individuella skicklighet, balans, hastighet och kroppsriktning. Jag säger inte att Fifa 10 var enkelt, men när man spelar elvan nu känns det lite så. Att bemästra detta lir kommer en bra mycket svårare utmaning. Och med dessa moment blir det ett fotbollsspel som aldrig kommer att sluta överraska. Som i verkligheten, alltså.
Uppvärmning inför höstens El Clasico?
Ett av Fifasstora trumfkort mot PES har alltid varit rättigheterna. 39 valbara ligor med alla klubblag däri, samt 39 landslag ger dig som spelare en stor mängd möjligheter när det vankas match. (Även om vissa favoritlag i Superettan har negligerats...) Givetvis är alla riktiga spelare med, klubbarna uppdaterade (och kommer att uppdateras allt eftersom) och alla spelardräkter genomarbetat snygga och korrekta. Så som det ska vara i ett fotbollsspel. Vem vill spela för North London FC med sjaskiga röda dräkter med ett vitt streck på bröstet, liksom?
I karriärläget försvinner realismen
Givetvis är det roligast att spela spelet precis som det är, en mot en offline eller online, men även mot den hyfsat utvecklade datorstyrda motståndaren. Men det räcker givetvis inte i ett spel anno 2010. Det finns även ett karriärläge där man får välja att vara manager, spelare eller spelande manager. Det förstnämnda känns ganska onödigt, då åtminstone jag verkligen inte har någon lust att spela en halvkass fotbollssimulator på ett tv-spel. Bättre är då spelare och spelande manager, då du får styra antingen dig själv enbart eller hela laget genom 15 säsonger. Transfermarknaden är inte direkt realistisk, du kan utan tvivel få obehagliga överraskningar som att se Cesc Fábregas i en Chelsea-dress, till exempel. Hemska tanke. Du bjuds inte heller på något djup i spelandet, som personliga skandaler eller Wayne Rooney-tjureri, det enda som händer lite då och då är skadeuppdateringar.
Uppvärmning inför söndagens Londonderby?
En annan onödig funktion är det nya målvaktsläget, där du har möjlighet att spela Be-a-pro-läget som keeper. Vilket är lika tråkigt som det låter, du står stilla på din mållinje i 80+ minuter och resten av matchen handlar om att stå i rätt position. Denna funktion har även överförts till det smått underhållande onlinespelet 10-versus-10, som numera alltså är 11-versus-11. Men hur någon kan få för sig att vilja stå i mål i ett fotbollsspel är för mig ett mysterium. Kanske var det ett önskemål från målvaktsförbundet som kände sig förfördelade i gamingvärlden, vad vet jag?
Men om du glömmer de smått onödiga extraprylarna är finslipandet av Fifa-serien ett redigt hantverk. Det är ingen revolution vi kikar på, du kommer känna igen dig, även om det tar några matcher att lära sig det nya tempot och passningsspelet. Men när du väl är där, kommer du nog aldrig därifrån. Det är ett riktigt bra, fruktansvärt underhållande och beroendeframkallande fotbollsspel. Om inte PES för en gångs skull håller sina tomma löften om "det bästa fotbollsspelet hittills" detta år kommer Fifa 11 vara kung på tronen ännu en säsong. Får EA Sports bara till karriärläget till perfektion till nummer 12 är de nära en guldmedalj från FZ-redaktionen.
