Mats Nylund: När #Electronic Arts lanserar #den tredje delen i Rock Band-serien känns det direkt som det första riktigt nyskapande musikspelet sedan det första #Guitar Hero kom. Här nöjer de sig inte med femknappars plastinstrument (även om instrumenten för all del fortfarande är av plast), istället ger de oss en gitarr som på ett ganska trovärdigt sätt återskapar en riktig ditos strängar och band, ett trumset med ännu fler extragrejor att slå på samt ett minikeyboard som faktiskt fungerar precis som ett riktigt.
Att hitta rätt bland strängarna är snårigt
Det första intrycket är också nästan odelat positivt. När vi navigerat oss igenom de lite snåriga menyerna och valt låt i den tämligen digra listan börjar vi direkt spela i Pro Mode för att utnyttja de nya instrumentens alla funktioner till max. Och jag upptäcker att vi äntligen fått något jag tjatat om sedan jag gick från Medium till Hard (och sedan tillbaka till Medium med värkande fingrar) i det första Guitar Hero - ett spelläge som är enkelt utan att vara tråkigt! När jag spelar trummor i Pro Mode med svårighetsgraden ställd på Easy har jag rent ut sagt skitkul. Det är varierade rytmer som är roliga att spela och som även en trum-ignoramus som jag klarar efter ytterst lite övning. I tidigare spel i genren har Easy-läget varit ett riktigt sömnpiller som jag inte rekommenderat till ens den grönaste nybörjare, men i Rock Band 3 är det äntligen roligt att spela i det lättaste läget.
Calle Johansson-Sundelius: Efter att #Rock Band introducerade slagverk och den ständigt förbisedda mikrofonen har det som sagt inte varit tal om något som på allvar gett spelupplevelsen en ny krydda. Personligen hade jag just därför börja bli mätt på hela konceptet. Att ständigt släppa nya spel med bara låtlistan som ursäkt dämpade suget efter plastinstrumenten och jag var inte ensam. Det började även synas på försäljningen. Tack vare Pro-läget känns psuedo-rockandet lika fräscht och utmanande som när jag spenderade en hel vecka på att lära mig hantera den orangea knappen. Med tillhörande skavsår.
Tre nya sätt att misshandla trumsetet på
Svårighetsgraden är, som Mats säger, bra balanserad från milt utmanande till nagelbitande svår. Tack vare att trumsetet nu har sju ytor att banka på finns det större möjligheter att skapa enkla rytmer utan att fördumma och samtidigt kunna addera komplexitet för de mer bevandrade trummisshandlarna. Det har aldrig varit så kul att sätta sig bakom pukorna, fastän jag fortfarande får en brännande mjölksyra i baspedalsbenet efter bara någon minut. Det enda orosmolnet vad det gäller trummorna är kvalitén, något vi vet att Rock Band har haft problem med tidigare. Cymbalerna om tre tallrikar fästs på det gamla setets ben och jag lyckades faktiskt få dem att lossna mitt under en låt. Oroa dig inte, jag höll masken och körde vidare, men hela uppbyggnaden känns svajig.
Se, en riktig rocker!
Jakob Svärd: Precis som Calle och Mats är jag imponerad efter min tid med #MTV Games senaste. Trummornas nyvunna uppsättning cymbaler gör mycket för att du ska känna dig sysselsatt, även på lägre svårighetsgrader, och synten känns som syntar gör mest: svårbemästrad och jävlig på ett bra sätt. Som gitarrspelare kan jag dessutom uppskatta den utmaning som den nya Rock Band 3-gurans sammanlagt 102 knappar och sex strängar faktiskt erbjuder. Det känns knappast som att hålla i ett riktigt instrument men fingersättningen ligger ändå väldigt nära verklighetens dito. Det blir om inte annat tydligt när vi startar Queens of the Stone Ages hitlåt No One Knows och mina fingrar känner igen de flesta noter av gammal vana. Det känns överraskande habilt, med förbehållet att det förstås är väldigt plastigt och livlöst. Särskilt när jag ska få till en slide märks det att det här verkligen inte är någon strängyxa; fingrarna rusar upp och ned för en gitarrhals med rader av smattrande plast och illusionen får sig en rejäl törn.
Men det är kul. Det enda riktigt stora problemet med det nya gitarrupplägget är att det visuella sättet som utvecklarna valt att representera musiken i spelet med inte känns särskilt tillfredställande för någon som är van vid att lira på riktigt: man har nämligen skippat allt vad noter heter. Riff, solon och ackord visas istället enbart med den sorts tabulatur som finns på populära "lär dig spela gitarr"-sajter som Ultimate Guitar. Som hjälpmedel för att göra just det - att lära sig spela på riktigt - är jag därför tveksam till hur mycket det här spelet i slutändan ger.
