Att låta spelstudion #Bizarre Creations ta hand om James Bond-licensen lät på förhand som en alldeles förträfflig idé. Med actionäventyret #The Club och hyllade #Project Gotham Racing på meritlistan har de goda britterna visat att de behärskar båda de element som kännetecknar Bond-filmerna allra starkast - spektakulära actionscener och halsbrytande fordonssekvenser. Till råga på allt är de som sagt engelsmän också, så vad kan egentligen gå fel? Tja, inte alla stenar som glimrar är diamanter...

Klockren idé, sämre utförande

Likt filmerna kastar #Blood Stone dig rakt in i händelsernas centrum från första sekund. I rollen som superspion James Bond letar du efter en vapenhandlare med planer att förvandla ett G20-möte till ett blodbad. Som väntat är inledningens smygande ombord en lyx-yacht och den följande båtjakten endast en försmak av den världsomfattande konspiration som väntar. Innan du sett slutsekvenserna rulla förbi kommer du ha besökt alltifrån Istanbuls katakomber, Monacos kasinon och en och annan topphemlig rysk vapenfabrik. Spelet är uppdelat mellan cover-baserad tredjepersonsaction i #Gears of War-stil och ett gäng häftiga biljakter som låter dig slira runt på så exotiska och varierande platser som Bangkoks övertrafikerade gator och en frusen sibirisk flod. Blandningen av spelmoment passar såklart Bond-temat som handen i handsken, men problemet är att varken action- eller bil-sekvenserna är mer än knappt godkända.

Tänk om alla vakter kunde rada upp sig lika fint!

Actionmomenten (säkert 85 procent av spelet) innehåller inget vi inte sett förut, och ibland är det lätt att tappa lusten när fiendevåg efter fiendevåg står i din väg. Platserna och den miljömässiga variationen må vara fantasieggande, men samtidigt finns det inget som helst djup då du i princip följer en snitslad bana från punkt A till B med lite till ingen möjlighet att göra saker på annat sätt än spelet vill att du ska göra dem. Att själv få interagera mer med banorna och upptäcka framkomliga, strategiska vägar och klura lite själv är något från filmernas Bond som jag saknar.

Världens mest irriterande mobiltelefon

Den #Batman: Arkham Asylum-inspirerade mobiltelefonen som avslöjar var fiender finns utplacerade är alldeles för kraftfull och något man nästan automatiskt börjar missbruka eftersom den ger ett sådant övertag. Nackdelen med detta är att bilden töms på färg och blir smått huvudvärksframkallande då den även börjar flimra ifall du rör dig för snabbt med mobilen aktiverad. Minst ett par gånger råkade jag också ut för helt oförlåtliga buggar som att fastna i väggen eller mellansekvenser som inte aktiveras när de borde - något som såklart är missar som aldrig borde letat sig ut i den färdiga produkten.

Visst ser det snyggt ut, men tyvärr är det Dragon's Lair-Dirk som sitter bakom ratten.

Racingsekvenserna är bättre men inte heller de utan frustrationsmoment. De må visserligen se riktigt häftiga ut att titta på, men när du väl spelar dem själv märker du hur hårdskriptade och oförlåtande dessa scenarion är. I slutändan mynnar de ut i irriterande trial and error-uthållighetstest där det känns halvt omöjligt att klara av en bilsekvens utan att ha misslyckats ett par gånger först så du har en föraning om vilka hinder som dyker upp. Att just biljakterna blev så linjära och underväldigande är en särskilt stor besvikelse då man hade kunnat hoppas på mer från en så etablerad bilspelstillverkare som Bizarre. Ännu en besvikelse är det oinspirerade flerspelarläget som känns som att det bara kastats in för att det är vad som förväntades.

Mest något för Bond-entusiasterna

Många klagomål alltså, men finns det verkligen inga ljuspunkter i detta James Bond-lir? Jodå, det gör det faktiskt. När de rena skjutfesterna ersätts med mer smygvänliga banor visar spelet upp sig från sin bästa sida. Både det helt nyskrivna manuset och mellansekvenserna är också riktiga stämningshöjare som ser till att den sköna Bond-känslan glimtar till åtminstone bitvis. Jag gillar också "focus kill"-funktionen som ger dig automatiska head shots i de lägen du behöver dem som bäst - ett lite småkul grepp som dock inte påverkar så mycket i det stora hela.

Även en superspion får då och då gömma sig för kritiska recensenter.

Det största problemet med James Bond 007: Blood Stone är egentligen inte att det är ett dåligt spel. Snarare är det bara ett särdeles medelmåttigt sådant, på de flesta plan. Eftersom äventyret dessutom håller i endast 5-6 timmar innan den antiklimaktiska avslutningen, och inte bjuder på så mycket mervärde i form av multiplayer, är det också svårt att rekommendera annat än till de inbitna Bond-fansen. För såvida du inte bara måste ha ett nytt Bond-spel (och inte äger ett Wii) så finns det faktiskt gott om andra actionspel som är mer värda pengarna.