Jag har blivit bortskämd, och jag skäms inte ens för att erkänna det. Jag har spelat shooters på Xbox 360 så mycket det senaste året att jag vant mig vid två spakar och ett fåtal knappar inom bekvämt räckhåll. Jag förväntar mig att siktet ska justeras lite så att jag träffar min motståndare när jag håller in siktesknappen. Så när jag sparkar igång PC-versionen av #Call of Duty: Black Ops, är det första som händer att jag får spö. Om och om igen, riktigt rejält med spö.

Och så håller det på ett tag, men trots det klättrar jag sakta uppåt på level-stegen. Här handlar det nämligen som brukligt i moderna multiplayerspel om erfarenhet, och du får erfarenhetspoäng för i stort sett allt du gör i spelet. Efter några förlorade matcher online börjar jag vinna lite smått, och då börjar jag också levla upp snabbare och snabbare, och snart kan jag skapa min egen custom-klass (vilket man inte får göra förrän man når level 4), med en M-16, en granatkastare och tre perks som jag väljer själv. Eller rättare sagt, tre perks som jag köper för mina CoD-pengar. Dessa tjänas parallellt med erfarenhetspoängen och de är nyckeln till det mesta i spelets multiplayerdel.

På PC har man råd att behålla högupplösta texturer och effekter även i multiplayer.

När jag började spela hade jag givetvis noll spänn i CoD-pengar. Men efter ett par matcher var jag uppe i några tusen, och ville ha chansen att tjäna mer snabbt. Det var då jag upptäckte alternativet Wager Match. Här köper du in dig för 500 stålars, och segraren i varje match får 1500, tvåan 900 och trean 600. Övriga förlorare (upp till tre stycken) får ingenting, så det lönar sig att bli bra snabbt. Och vid det här laget började jag hitta tillbaka till min gamla FPS-form, och låg stadigt kring mitten av listan, som jag alltid gjort i nästan alla spel av den här typen.

Köp kulor med kulor

Största anledningen att spela Wager Match är dock att det är här alla roliga spellägen finns. Visst, Team Deathmatch är kul ett tag. Och särskilt kul är det om man uppskattar snabba, kaotiska matcher, för kartorna i Black Ops är mikroskopiskt små. Så små att det är ytterst sällan man har tid att sätta sig med sitt snipergevär (eller luta sig runt ett hörn – till skillnad från konsolversionerna kan du i PC-versionen faktiskt luta dig åt sidan, och huka och ligga kan du göra i alla versioner). Och så små att när du smyger dig på en fiendesniper för att kniva honom på det mest förödmjukande sätt så står det i nio fall av tio redan en fiende bakom dig som omedelbart hämnas. Det är ett sjukt men roligt kaos av korta korridorer, feta explosioner och radiostyrd bomb-bilar som exploderar medan det regnar napalm från ovan.

Detta om ”vanlig” multiplayer. Men Wager Match är som sagt lite annorlunda. Här handlar det om att bli en av de tre bästa av sex spelare. Du får inte välja någonting, utan kastas direkt in i en match när du slantat upp dina 500 låtsaspengar. Och du vet inte vad som väntar (om du inte valt en viss server förstås) av de fyra spellägena, men det gör inte så mycket eftersom alla är så förbannat roliga! Mina två favoriter är One in the Chamber (tre liv, en pistol, en kula, och du får en till för varje spelare du dödar) och Gun Game (Alla spelare har samma vapen, som byts med jämna mellanrum).

Mot slutet av min session börjar jag faktiskt tjäna lite pengar. Och inser än en gång att shooters, åtminstone i multiplayer, faktiskt gör sig allra bäst på PC. Jag kommer nog inte att spela igenom singelplayerkampanjen igen med mus och tangentbord, men ska jag hävda mig mot adrenalinstinna onlineproffs är det definitivt rätt utrustning. Kontrollerna är också tighta och lättlärda, och trots att vissa spelare klagat på laggande andra problem så märker jag inte av något sådant. För mig är Black Ops multiplayerläge en intensiv, köttig shooterupplevelse med extra krydda i form av levelsystemet och pengarna. Och bara Wager Match gör det här värt att prova för den som vill ha något nytt.

Läs FZ:s första recension av Black Ops