Dagens skörd av Kinectspel är en salig blandning av dans, fighting och hästhoppning. Svettlökarna kommer att sättas på prov. Det samma gäller för tålamodet – eftersom det är lite si och så med kvaliteten. Men vi inleder med ett habilt spel som understryker vilken genre som har alla chanser att hävda sig till Kinect.

Det fanns en tid i spelbranschen då coola #Dance Dance Revolution och en rejäl dansmatta var hetare än lava. Men trender kommer och går. Spelserien har dalat och fallit glömska. Inte ens Kinects intåg i vardagsrummen får igång snacket. Dansfantasterna sneglar mest på vad Guitar Heros utvecklare kan göra med #Dance Central. Ingen tycks tro på Konami – allra minst de själva. Att frångå ”revolution” för ”evolution” i speltiteln tyder på ett rekordlågt självförtroende.

[video=5586]

Men ge Dance Evolution en chans, särskilt om du föredrar J-pop framför R&B. Det är ett mindre exakt spel än Dance Central. På de lägre svårighetsgraderna behöver du bara sätta några enstaka moves och inte ens på de tuffaste är du tvungen att bemästra alla steg. Men det är en fin (och ibland lite pinsam…) känsla att se sig själv på skärmen bredvid dansarna. Utan jag riktigt förstår hur dras jag in i de sliskiga balladerna och hurtiga popdängorna. Belöningarna kommer oftare än i Dance Central och jag tycker #Konami lyckas pricka in en bredare musiksmak med såväl pop, dance och R&B. När Kinects historia kommer att summeras någon gång i framtiden skulle jag inte bli förvånad om dansspelen är de mest framträdande. Bara de två första är de i särklass mest välgjorda och lättspelade titlarna.

[score=3;l]

Problemet #Fighters Uncaged dras med är ganska typiskt för releasespelen till Kinect. Det saknas tillräckligt med innehåll. För oavsett om det är ett godkänt spel så känns det lite snopet när det djupa spelhavet jag vill dyka ner i inte är mycket större än en plaskdamm. Det hela blir inte bättre av att utvecklarna maskerar avsaknaden av substans genom att utsätta spelarna för samma strid – om och om igen.

[video=6394]

Idén känns annars perfekt för Kinect. Det är ett fightingspel där du uppsöker skumma bakgator för att göra upp med lika skumma skurkar. Kontrollen känns självklar i och med att rörelserna jag gör mer eller mindre kopieras till skärmen. Det finns vissa specialattacker där den ackompanjerande rörelsen inte riktigt känns logisk. Men å andra sidan känns det vettigt tänkt av utvecklarna att inte tvinga spelarna till rundsparkar i vardagsrummet. Men det hela står ändå och faller med Kinects fördröjning. I fightinspel där ögonblicksbeslut är A och O blir det direkt ohållbart när slagen jag reflexmässigt utdelar ens tar en millisekund att registreras. Med det sagt är jag orolig för hur kampsportsspel överhuvudtaget ska kunna göra sig ett namn på Kinect.

[score=2;l]

Det håller inte. Ett spel som marknadsför sig med ”play for real” måste simulera verkligheten. Men hade det varit så här enkelt att fånga bollar som världsmålvakt hade jag vunnit VM-guld för länge sedan. Och jag kanske har fel men när Anja P kör Super-G brukar väl inte backen vara fullproppad med glitter och guld som ska håvas in? Att boxas handlar om att vifta hysteriskt ett par sekunder – och vips har du vunnit.

[video=5665]

Motionsports bryter ner sex sporter i små beståndsdelar och resultatet är splittrat. Meningen är att vi ska få ”the best of” fotboll, boxning, alpint och så vidare. Istället får vi stå ut med ett ofokuserat spel som inte riktigt vet vad det vill. Bitar av spektaklet är stabila men guldklimparna är allt för få. Hästhoppningen är helt okej med det är bara en sjättedel av spelet. Detta är också ännu ett exempel i den växande skaran där Kinects fördröjning är skrämmande påtaglig. Undvik.

[score=1;l]