Det mest frekventa önskemålet från spelarna vad det gäller #Vietnam-expansionen till #Battlefield: Bad Company 2 är att kunna spela Ride of the Valkyries i helikoptern medan de grova kulsprutorna sprider död. Och du kan vara lugn, de flesta fordon är utrustade med radio som kan skvala toner medan du går bärsärk med ett paket Lucky Strike (ej inkluderat) i hjälmen. Weber-tillbedjare kan också glädjas åt att eldkastaren har en väldigt framträdande roll, vapnet är tillgängligt för alla klasser. Allt borde därmed vara frid och napalmfröjd. Men något osar bränt.
Tuk-Tuk Rally!
Fyra nya banor ingår från start medan en femte, den återanvända Operation Hastings från första vändan till 'Nam, blir tillgängling först när spelarna samlat ihop 69 miljoner assistanspoäng. En morot som smakar godare än originalets morduppmaning, nu kanske en stor skara spela lär sig att slänga ifrån sig lite välbehövlig ammunition till slösare som mig. Jag hade dock hoppats på att vi skulle få se lite städer eller större byar bland slagfälten men det är genomgående djungelmiljöer. Suget efter en infanteribana som klassiska Karkand från #Battlefield 2 blir alltså inte stillat med denna expansion. Istället är det olika varianter av djungel-boogie som gäller och jag tycker att det är synd. Banan Hill 137 ska dock ha en eloge, vändningen från den inledande lummiga stranden till den sönderbombade och ännu glödande kullen är riktigt härlig första gången du kör Rush.
OMGWTFBBQ!
Om du mestadels kör Squad Rush och Deathmatch-ditot kommer du dock att bli besviken. Endast Conquest och Rush är tillgänligt i Vietnam vilket skalar bort en del variation. Om Dice följer samma plan som med originalspelet kanske dessa blir upplåsta i efterhand men inget är annonserat. Vi ser heller inte någon av de nya slagfälten har hittat in i Onslaught-läget.
"låt mig få spränga fler väggar"
Trots att slagfältsklockan har skruvats tillbaka över 40 år och vi ser nytillskott i både arsenalen och fordonsparken känns det därför inte så fräscht. Mer #Battlefield: Vietnam än Bad Company 2: Vietnam om du förstår vad jag menar. Samtidigt är det inte fråga om en återgång till det gamla, klassindelning med fyra välbalanserade soldatmunderingar är intakt. Men framförallt, låt mig få spränga fler väggar och bli sprängd bakom fler väggar. Gärna till tonerna av nämnda Valkyr-trudelutt.
Det som fick mig att bli kär i det första #Bad Company och upp över öronen förälskad i tvåan var just förstörelsen. Visst, det låter kanske som om jag köpt marknadsföringstugget med hull och hår men att inte längre kunna lita på att en husvägg var skydd för en stridsvagn förändrade allt. För mig har det satt en ny standard, så när det inte går i andra spel blir jag lite vresig. Missförstå mig rätt, det är fortfarande samma gamla goa Battlefield-krigande men när de tar ett kliv tillbaka i spelmekaniken känner jag en irriterande saknad. Fåtalet hyddor stillar inte min hunger. Med bara halva kakan når #Dice heller inte lika högt i betygskalan.
