"Japaner, japaner, överallt japaner!" Det klassiska referatet (som egentligen inte lät exakt så) från sommar-OS 1936 är minst lika slagkraftigt i min dator årgång 2011. #Total War: Shogun 2 har invaderat min hårddisk och det vidsträckta feodala Japan som målas upp kan vara den vackraste tolkning av landet som jag någonsin har sett.
De böljande stridsfälten är aldrig förutsägbara, aldrig tråkiga men alltid en naturskön smäll i solarplexus. Vyerna varierar beroende på årstid. Om våren blommar körsbärsträden och på sommaren kan du se bergen dallra av hetta samtidigt som porlande strömmar leker sig nerför stenväggarna. Ibland kämpar krigarna i solnedgången och det är lätt att bländas av det eldröda klotet och glömma bort uppdraget. Shogun 2 är fantastiskt fint att lägga ögonen på, men som alltid är det substansen under ytan som imponerar mest.
"Japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon", som Sven Jerring skulle uttryckt saken.
Total War har fyllt tio år och #Creative Assembly gör sitt yttersta för att fira jubilaren på värdigast sätt. Som många utvecklare innan går de tillbaka till sina rötter och även om spelet i mångt och mycket är en hyllning till #originalet är det samtidigt ett steg tillbaka till något mindre storskaligt – men i gengäld mer personligt och karaktärsdrivet.
Anno 1545
Året är 1545 och maktkampen om vem som ska bli Japans överhuvud, shogun, har tagit fart. Nio klaner står till buds (plus en extra för de som bokat samlarutgåvan) och bara den som bemästrar de tre grundläggande elementen – strategi, diplomati och ekonomi – har en chans att vinna.
Nippon i all sin feodala prakt.
Om du inte ligger flera steg före är du rökt i Total Wars hårda värld. Det är en regel som inte på något vis har ändrats i Shogun 2. När jag klickar runt bland de olika klanerna tänker jag på vad jag är för slags spelare. Eller snarare vilken spelare jag vill bli. Valet faller på bågskyttemästarna Chosokabe som också är rackare på att få fram rikliga risskördar. Mätta krigare är kapabla krigare – även om min general inte är sen med att hävda motsatsen. ”Hungriga krigare är arga krigare och arga krigare är farliga krigare.” Jo, han har en poäng där också.
