The Sims 3: Pets

#The Sims 3: Pets släpps som ett separat fullprisspel till konsol medan det tar formen av ett expansionspaket till pc. Redan här stöter vi på problem, eftersom Sims-älskarna som helst sitter framför teven alltså både får betala mer samt inte kan fortsätta på sina gamla sparfiler. Men har du inte spelat The Sims till konsol tidigare så är Pets-versionen den perfekta starten, eftersom det innehåller grunderna från #The Sims 3 och har de spelbara husdjuren som den stora nyheten.

Föredrar du katter eller hundar?

Du börjar med att välja ett redan existerande hushåll eller med att skapa ett eget. Karaktärsgeneratorn ger dig en stor variation av hundar och katter, och det är riktigt underhållande att fundera ut deras personligheter och önskningar. Att styra djuren fungerar på samma sätt som att styra dina mänskliga simmar, med den avgörande skillnaden att dina husdjur inte har lika stora möjligheter att interagera med omgivningen. På grund av detta börjar den uppdragsorienterade spelstilen att lida av variationsbrist ganska snabbt, eftersom du bara orkar hämta tidningen åt husse så många gånger innan det börjar gå på rutin. Desto roligare är de fem quest-baserade mysterierna där du får jaga spöken, leta skatter och göra sysslor du knappast hade kommit på själv.

För den som fastnar finns mycket att göra. Dina simmar och djur jobbar, leker, bråkar och lär sig nya färdigheter. Den som vill kan följa sin familj under flera generationer. Problemet är bara att allt som konsolversionen av The Sims 3: Pets gör görs så mycket bättre till pc. Redan för ett år sedan klagade vi över det bökiga användargränssnittet som fick oss att be om mus och tangentbord. Menyerna är precis lika svårnavigerade och sega idag. Detsamma gäller kameran som kräver ständiga justeringar och finlir.

En teknisk mardröm

Men dessa problem bleknar i jämförelse med de ryckiga animationerna och att spelet hackar på gränsen att det blir ospelbart. Såvida du inte har väldigt hög toleransnivå kommer du förr eller senare bli vansinnig på den stötiga spelupplevelsen. För egen del hade jag svårt att leva mig in i spelet eftersom den bristande tekniken hela tiden påminde mig om att det var ett spel jag spelade – till på köpet ett risigt optimerat sådant. Att spelet flyter så illa är ett mysterium med tanke på att grafiken inte är så värst imponerande. Lägg därtill irriterande laddningstider så fort du byter område så finns tyvärr flera anledningar att snabbt tappa spelsuget.

Trots att The Sims 3: Pets har ett strålande soundtrack och charm i överflöd så är det uppenbart att #EA inte tagit till sig av kritiken från den förra konsolkonverteringen. Tv-spelsversionernas storydrivna spelsätt är definitivt värt att utforska djupare. Men då krävs en mer seriös satsning på att få spelen att kännas unika och inte bara som nedbantade, fula kusiner till pc-utgåvorna. Vågar vi hoppas på tredje gången gillt ifall det kommer ytterligare ett vardagsrumsanpassat The Sims 3?

Fotnot: vi recenserade PS3-versionen.