Efter insatserna i #tvåan är Third Street Saints kungar över staden Stilwater. Utan några som helst rivaler har gänget formats om till ett mediaimperium med bland annat sin egna energidryck och filmkontrakt på gång – men säg den lycka som varar. Efter en rad otursamma och minst lika absurda händelser strandas gänget i staden Steelport och jakten efter respekt och pengar kan börja på nytt i #Saints Row: The Third.
Den tredje delen kräver engagemang. Att lägga staden under sina fötter innebär inte enbart att lotsas igenom uppdragen och till slut se eftertexterna rulla, det gäller att ligga i. Småsaker finns undangömda överallt, hemligheter att plocka upp, autografer att skriva eller varför inte: streaka och se hur många människor du kan chockera?
En bild som summerar spelet mer än du tror.
Spelets primära fokus ligger på ta över territorium från andra gäng i Steelport. Detta görs genom att köpa butiker och bostäder, genomföra uppdrag samt vinna eldstrider mot andra gäng. Ägda butiker och verksamheter är lika med ett stadigt pengaflöde som regelbundet ger avkastning.
De obligatoriska uppdragen presenteras med enkla knapptryck på mobilen som du alltid bär med dig. Men handlingen står sällan i fokus, den berättas istället i få och stora steg. Efter en rad uppdrag, som inte sätts i något större sammanhang, får handlingen sitta i framsätet en stund – för att raskt knuffas undan till förmån för uppdragen utan storytyngd.
Då och då ställs man inför val som gärna vill verka svårare än vad de är. Vad det egentligen handlar om i sådana lägen är vilka spelmässiga skillnader de gör. Ena valet ger pengar och det andra erfarenhetspoäng, så enkelt är det. Faktum är att historien inte har någon större dragningskraft, i centrum finns istället själva staden och övertagandet av den.
Med en dildo kan man göra roliga saker.
Alla framgångar genererar erfarenhetspoäng och/eller pengar. Erfarenhetspoängen låser i sin tur upp nya förmågor som kan köpas för pengar. Många förmågor blir det: du kan bli snabbare, tåligare, starkare och mycket annat. Man kan även uppgradera ens gäng, vilka vapen de bär, hur mycket de i sin tur tål och vilka bilar de ska glida runt i. Varje enskilt vapen i din arsenal kan även det uppgraderas, oftast i flera steg. Detsamma gäller dina bostäder.
Så, ja, mätt i rent kvantitativt innehåll ligger Saints Row: The Third i framkant.
Att glänsa i skuggan av giganten
Det vanligaste misstaget man som spelare gör då man börjar spela sandlådespel är att direkt jämföra det med GTA. För pratar vi produktionsvärden och kulturell genomslagskraft är det inga sandlådespel som rör sig i samma liga. Nej, istället handlar det om att se spelet för vad det är och inte ställa det i skuggan av något. Vem vet, kanske andra spel i sandlådegenren har något som GTA inte har? I det nya Saints Row är fallet just så.
Dess största styrka är att inte ta sig själv på något allvar – alls. Redan tio sekunder in i spelet står detta kristallklart. Humorn går från flamsig och småvitsig till rena slag under bältet, inget är heligt nog att skämta om. Denna lättsamma och pubertala attityd går inte att ogilla då den dras till sin spets.
