Idag när jag satt och läste The Daily WTF kom jag in på en tidigare tävling de haft och bland alla inskickade bidrag hittade jag bra många kodspråk som jag aldrig sett tidigare. Två av dessa gjorde mig extra intresserad även om de endast är gjorda för att vara komiska. Finns nog inte någon som skulle använda dessa i seriösa projekt, ni förstår när ni ser koden.

Lolcode kommer från internet memet lolcats där syntaxen är (surprise!) lolcat ord. Jag skrev ett kort program (med lite roliga lolcats kommentarer) som låter användaren skriva in en textsträng, kollar om den är FZ.se och skriver ut en respons. Att läsa koden är väldigt underhållande, det känns verkligen inte som att man läser kod.

Tydligen är lolcats inte ett populärt språk att skriva i, vilket inte är svårt att förstå, då jag hade svårt att hitta någon win compiler men koden borde gå att köra utan problem ändå hoppas jag.

HAI CAN HAS STDIO? I HAS A WEBSITE GIMMEH WEBSITE IZ WEBSITE LIEK "FZ.se"? BTW FZ IS TEH AWSUM YARLY VISIBLE "I WUVS FZ" NOWAI BTW SAD KITTY IF TRU VISIBLE "NOES BAD SITE" KTHX KTHXBYE

brainfuck... jadu. Det är precis som det låter. Språket gjordes i 93 för att vara så minimalistiskt som möjligt, endast 8 nyckeltecken används. Men jag måste säga att det var väldigt intressant att koda i ändå, det går att göra så sjukt mycket med det man ges även om det kan kräva mycket kod för att göra det. Se bara exemplena på wikin.

Det mitt program gör är att ta emot en 2D koordinat (X och Y) för att sen skapa en låda av #-tecken enligt den inmatade storleken.
Det går att få ner koden till mer än hälften om man tar bort "hjälpinformationen" i början. Tänkte vara lite snäll mot användaren när han/hon öppnar filen.

>>>>>+++++++++[<++++++++++>-]<--.>>>+++ +++[<+++ +++ +++ +>-]<--.<<<<<<,>>>>>>>>++++++++++.<<<<+.>>.<<<<<,>>>>>>>..<<<<<<<<>>++++++++[<------<------>>-]>+++ +++ +[<+++ ++ >-]<<[<[->>>+<.<<]>>>[-<<<+>>>]>>>>>.<<<<<<<-],
Neh, nu ska jag inte vara så elak. Jag skrev med kommentarer och med whitespace medans jag kodade, annars hade det varit bra mycket svårare.
Glöm inte att alla tecken utom < > + - , . [ ] är kommentarer och *'siffra' använde jag för att komma ihåg på vilken position datapekaren var på vid slutet av raden. Det borde gå att köra koden utan kommentarer i en C kompilator, om man ändrar tecknena till C's motsvarigheter (se här). Kompilator för brainfuck som jag använde finns här.

## Brainfuck test program by Andreas Wilcox in July 29th 2009 ## ## Paints a pretty grid using the #-sign and user defines the size {0} used for X size {1} used for Y size {2} used for ASCII sign '#' #Setup >>>>>+++ +++ +++[<+++ +++ +++ +>-]<--. *4 #print X >>>+++ +++[<+++ +++ +++ +>-]<--. *6 #print : <<<<<<,>>>>>>>> *8 #Input x +++ +++ +++ + . *8 #Line feed <<<<+. *4 #print Y >>. *6 #print : <<<<<,>>>>>>> *8 #Input Y ..<<<<<<<< *0 #Line feed twice >>++++++++[<------<------>>-] *2 #Turn ASCII numbers into normal numbers >+++ +++ +[<+++ ++ >-]<< *1 #Increases {2} to 35 ASCII for # [<[->>>+<.<<]>>>[-<<<+>>>]>>>>>.<<<<<<<-] *4 #Print grid ,

Jag har tittat runt lite mer och det finns verkligen hur många flummiga kodspråk som helst. Det var kul att testa, men jag går nog tillbaka till C++ nu igen.

Att skapa en blogg är bara det första steget, du måste också fylla bloggen med innehåll. Men att bara skriva en massa text brukar resultera i tråkiga inlägg så jag tänker hjälpa lite med att gå igenom HUR ett blogginlägg bör skrivas. Då kör vi!

De allra viktigaste punkterna, som ibland kan missas, tycker jag är grammatik, meningsuppbyggnad och styckeindelning. Det finns inget värre än att öppna någons blogg och mötas av en "wall of text" som är fylld av felstavningar och saknar meningsuppbyggnad. Det blir inte bara svårt att läsa utan tar extra tid för läsaren att förstå vad bloggaren faktiskt försöker säga. Om dessutom författaren inte ger någon bakgrundsinformation om ämnet så blir det ännu tråkigare att läsa.

En annan viktig punkt är att man bör vara försiktig med att skriva skoluppgiftslånga texter då detta är internet, folk brukar inte ha tålamod att läsa långa texter. Däremot säger jag inte detta för att avskräcka er, utan mer för att detta är något att ha i åtanke. Ett bra sätt att bryta upp längre texter är med bilder, det gör texten mycket roligare att läsa men självklart måste bilderna ha någon koppling till texten, annars förvirrar det bara användaren.

FZ använder sig också av lite speciella taggar för att ändra utseendet på text, lägga in bilder och länkar. Alla taggar går att hitta här eller till höger i tipsrutan när du skriver ditt blogginlägg. Däremot går det inte att ändra storlek på bilder med FZ taggarna utan då måste lite HTML kod användas (utan br taggen, kodrutan verkar formatera kod lite konstigt):

<a href="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&<br /> i=14774"><img src="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&i<br /> =14774" style="border: 1px solid black" width="400"> </a>
Det sista man bör göra är att läsa igenom inlägget en eller två gånger och rätta eventuella fel och skriva om delar du inte gillar. Ännu bättre är att renskriva blogginlägget, dvs att skriva om hela inlägget, eftersom styckena brukar bli ännu bättre vid andra genomskrivningen. Men det tar självklart längre tid.

Så, nu bör ni vara väl på vägen till att få riktigt välformaterade blogginlägg här på FZ eller var ni nu tänker ha bloggen. Innehållet får ni själva stå för så lycka till, jag kommer att spana på bloggfronten med spänning.

Ända sen bloggens introduktion på FZ har jag följt alla nya bloggar som poppat upp och under åren så har jag lärt mig mycket om bloggar och blogginlägg. Men aldrig har jag sett någon guide till alla som är nya med detta populära fenomen, något som kan behövas har jag märkt. Så här är en guide i två delar om bloggskapande och bloggskrivande.

Viktigaste saken du bör fråga dig själv först är "Varför vill jag skapa en blogg?". Vissa skriver för att informera världen om nyheter, andra försöker förmedla åsikter, någon vill kanske skapa vänner och vissa vill bara skriva av sig. En viktig sak att tänka på här är att det är väldigt svårt att ha en personlig blogg (vad du åt till lunch, vad du spelade igår eller hur många mackor du kan äta på en minut) när det är för det mesta främlingar som läser. Det är då svårt för läsaren att intressera sig för han/hon inte vet någonting om dig. Och vid sånna korta inlägg så är nog twitter istället att rekommendera. Glöm inte att en väluppdaterad blogg är en populär blogg (något jag bör ta lärdom av)!

Nu till själva bloggen! Tänk på vad läsaren möter när han/hon går in på din blogg. För mig har en personlig banner på andras bloggar hjälpt väldigt mycket för att snabbt veta vem det är som skriver då jag brukar använda mig av senaste inläggen sidan för att se nya blogginlägg. Det är för mig mycket lättare att koppla en person till deras banner än deras användarnamn. Bannern behöver inte vara banbrytande men bör urskilja sig från mallarna som finns här på FZ.

Den lilla presentationsrutan till höger är också ett bra sätt att beskriva bloggen kort och är användbart för alla nya läsare. Att slänga upp lite länkar under presentationen också ett bra sätt att definiera sin blogg och visa andra saker du rekommenderar. Alla dessa saker och många fler går att ändra i din MEDLEMs flik till vänster under Inställningar -> Blogg. T ex går det att ta bort bloggnamnet från bannern om man t ex inte vill ha någon text på bannern eller vill ha den i en annan font. Bloggpanelen är också ett lätt att se över alla inlägg.

I nästa inlägg så går jag mer in på innehåll och formatering av ett blogginlägg, ha det bra tills dess.

Jag är grymt förutsägbar när jag spelar. Inte i form av att jag använder samma strategier hela tiden, utan i de val jag gör när spel ber mig att göra ett gott eller ont val. Att välja något annat än det goda valet är svårt för mig, det tar liksom emot. När jag väl gör onda gärningar spel så känner jag ångest när jag ser konsekvenserna av mitt val. Men varför?

Denna fråga dök upp när jag senast blev påmind om fenomenet på en PcGamer medlems blogg där hon skrev om hur hon precis som mig hade väldigt svårt att utföra onda handlingar och att två spelomgångar genom samma spel skulle se väldigt jämnlika i spelets val. Men frågan återstod, varför?

Utifrån min observation av hur jag spelar så tror jag att när jag lever mig in i spel så projicerar jag min personlighet till spelarkaraktären. Det vill säga, spelarkaraktären och min egna personlighet blir densamma. Om jag då väljer ett val alternativt att spelet gör ett val åt mig som inte jag själv håller med om, även om det är ett passande val för rollen, så bryts spelinlevelsen.

En tidigare spelomgång av Infamous ger ett bra exempel på vad som händer när jag gör ett ont val (omedvetet i detta fallet). Valet var helt binärt, antingen gott eller ont, men ska jag vara ärlig så var jag osäker på vad exakt som var gott och vad som var ont. Jag funderade lite och följde till slut min magkänsla, vilket visade sig vara det onda valet. När jag fick se konsekvenserna ångrade jag mig snabbt, jag kände mig något obekväm över mitt val samtidigt som min inlevelse i spelet (som hittills varit stark) försvann. Istället laddade jag en tidigare sparfil och spelade om uppdraget för att göra det goda valet, jag kunde helt enkelt inte förmå mig att fortsätta spela med ett ont val i karaktärens bagage.

Så varför är detta en viktig fråga att svara på? Enligt mig är den viktig att veta för att behålla spelarens intresse och inlevelse, speciellt i singleplayer spel där inlevelse är en huvudpunkt. Att tvinga ett ont val i mitt fall skulle vara katastrofalt för min inlevelse i spelet. För någon som mig som är intresserad av spelutveckling är detta något att ha i bakhuvudet medan man gör spel.

Men nu kommer däremot en viktig punkt. Detta är som sagt skrivet från min synpunkt om hur jag spelar och därför kan inte endast jag svara på frågan själv, utan för att få ett generellt svar måste fler svara på denna fråga. Därför skulle jag jättegärna vilja höra från er om hur ni brukar spela och varför (speciellt ni som spelar onda), så skriv gärna lite i kommentarerna.

Tidigare nämnde jag min ny funna kärlek till att åka longboard. Vid det tillfället hade jag än inte fått min egen bräda utan satt och väntade. Och väntade. Till slut efter flera uppskjutna leveranser så tog jag och beställde en Kahalani 950 Surf. Det som är speciellt med den, till skillnad från Sector 9 brädan, så är Kahalanis brädor handgjorda här i Sverige. Något dyrare blev det men fick lite bättre truckar och hjul också.

Så hur är den nu när jag haft den i några veckor? Helt ljuvlig. Rullar fantastiskt bra oavsett asfalt och den svänger helt underbart utan att vara wobblig i högre hastigheter. Jag och polaren kunde inte få nog av att åka iförrigår och det slutade med att vi hade åkt fem mil. Så nu sitter jag här och klagar över hur det kassa vädret förhindrar mig att åka nu.

Tog lite bilder förra veckan så att jag hade lite bilder på hur brädan såg ut som ny (typ ny, åkt lite på den innan dessa bilder) som både jag och ni får njuta av tills det blir finare väder. Klicka på för högre upplösning. Mer bilder finns på min profil.

<a href="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&
i=13875"><img src="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&i
=13875" style="border: 1px solid black" width="250"> </a><a href="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&
i=13878"><img src="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&i
=13878" style="border: 1px solid black" width="250"></a>
<a href="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&
i=13872"><img src="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&i
=13872" style="border: 1px solid black" width="250"></a> <a href="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&
i=13877"><img src="http://www.fz.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&i
=13877" style="border: 1px solid black" width="250"></a>

Två år. I över två år har jag haft denna blogg, utan att en enda gång presenterat mig själv (profilsidan har lite, på vissa sätt, utdaterad info). Så idag har jag tänkt svara på frågan som ni bloggläsare kan ha haft (eller nu har när jag inlett detta inlägg). Vem är jag?

För er som inte klickade er in på min profilsida så heter jag Andreas Wilcox och härstammar från gnällbältet också känt som Örebro med en årgång från Augusti 1988 (20 år fyllda så slipper ni jobbig huvudräkning). Med en pappa som arbetar som programmerare så har datorn alltid varit mig nära och med mycket datormekande skapades det ett teknikintresse av magnitud grande (det är italenska för stor btw) samtidigt som spelen blev en stor del av mig.

Jag är från grunden väldigt skaparglad oavsett om det gäller träbygge, datormek, programmering eller legobyggande (ni ska se hur mycket lego jag och min bror samlade på oss). Fanns det verktyg till att bygga något så ville jag gärna göra det, något som fortfarande är sant. Det kan också upptäckas i den typ av spel jag gillar, nämligen öppnare och friare spel där jag kan skapa mina egna historier och spela den karaktär jag vill skapa.

Men varför ville jag skapa denna blogg? Det finns en simpel anledning: för ca 2,5 år sen kom jag fram till att jag hade många spel och teknik relaterade tankar och ideér som jag ville på något sätt dokumentera och samtidigt dela med mig av dem. Någon månad senare gör FZ Bloggar entre och jag är snabb att hoppa på tåget. 2007 är också det året jag tog studenten och framför mig hade jag ett år ledigt (tog frivilligt ledigt ett år) och bloggen blev ett utmärkt sätt för mig att hålla mig sysselsatt med att skriva ett inlägg varannan dag.

Så under åren skrev jag åsikter, "artiklar" och intervjuer med fokus på framförallt spel men också teknik och allt möjligt annat. Problemet jag haft under senare år däremot, utöver att ha börjat plugga Simulering och Spelutveckling på Örebro Universitet, är att för varje skrivet inlägg ville jag göra det nästa ännu bättre. Slutet av sommarn förra året kände jag att det började bli svårt att göra bättre inlägg, jag hade helt enkelt svårt att leva upp till mina tidigare poster. Istället sköt jag upp ämnen, antingen för att jag inte visste om de var bra nog eller för att jag hade svårt att formulera det bättre än tidigare arbete och efter ett tag kändes ämnena inte "aktuella" nog så de övergavs. Rinse repeat. Slutligen skrivs något kort inlägg då och då för att bloggen inte helt skulle dö.

Så nu har jag suttit här, med massa idéer i mitt huvud men inte mod att faktiskt plita ner det på bloggen. Men nu, när jag har denna sommar ledig, ska jag ta och skärpa mig, för jag vill verkligen dokumentera det som flyter runt i mitt huvud, det gäller bara att ta sig tid och fullkomligt skita i alla förväntningar.

Jag vill också tacka alla som visar intresse på denna blogg, det ger mycket.

Henrik Schyffert är någon man bäst kommer ihåg från alla roliga saker Killinggänget gjorde för bra många år sen men sedan dess har han försvunnit från humorkartan utöver vissa inhopp här och där. Han har på senare år däremot påbörjat med en turné där han i 1h och 45min för en monolog. Idag såg jag denna monolog på SVT Play och det är utan tvekan det bästa jag någonsin sett med Henrik Schyffert, mina förväntningar vändes helt på tvären och jag lärde mig mycket om humor, allvar och mig själv. Jag rekommenderar STARKT alla att se detta innan det försvinner från SVT Play, det är absolut värt det.

Oavsett om man hatar eller älskar dem så är achievements i spel, framförallt achievementsystemet på xbox 360, ett genidrag utav sällan skådat slag. Men varför är achievements ett sånt stort fenomen? Det hade jag tänkt ta reda på.

Det hela började med Xbox 360, som troligtvis har det allra bästa utförandet, där avklarade achievements (frivilliga artificella uppdrag i spel) gav olika många poäng till sitt Gamerscore. Denna gamerscore, hur artificellt det än är, är för många en indikator på hur pass bra spelare en person är. Och enligt våran mänskliga natur vill alla vara bättre än andra och en siffra är ett enkelt sätt att jämnföra detta på så en strävan till att få en högre gamerscore gäller de allra flesta. Det finns ju t o m hemsidor med info om vilka spel som har vilka achievements och hur man ska lyckas få dem. Det kan i mina ögon utan tvekan övertyga en potentiell kund som står och vinglar mellan två olika konsolutgåvor av ett spel.

Men våran strävan för perfektion stannar inte där, själva achievements'en anropar våran sida av att klara allt och lyckas lösa alla problem. Ett exempel som jag stötte på nyligen var när jag spelade Zeno Clash genom Steam. I Steam ger achievements inga gemensamma poäng som lätt kan ses utan istället hittas det när man går in på personens Zeno Clash statistiksida som är något undangömd och kan vara krånglig att hitta. Men ändå satt jag där och försökte göra 30 kontringssparkar även om jag visste att vinsten skulle vara ytterst liten. Men känslan av att lyckas med mitt mål, att få en liten ruta som säger "Achievement unlocked", är riktigt skön.

Jag har t o m spelat ett spel som brorsan köpt endast för achievements poängen man kunde få. Däremot visade sig spelet vara kul så då övergick det till att jag spelade för det var kul, men ändå, det visar hur stark gamerscore idén verkligen är på en perfektionist som mig.

Men är detta något positivt eller negativt? Skadar achievementjakten spelets inlevelse och förstör spelglädjen? Till viss del skulle jag nog säga, för när fokus sätts på låsa upp achievements och inte på spelets innehåll så missar spelaren nog mycket av spelet och kan förstöra spelets flöde. Ovan nämnda kontringsspark achivement gjorde striderna något tristare då jag fokuserade på att försöka använda sparkarna så mycket så möjligt. Men samtidigt kan de ge utökad spelglädje, variation och en känsla av en öppnare spelvärld då du själv får välja vilka mål du vill avklara, även om achievements inte har någon påverkan på spelet.

Vad man än tycker så gjorde Microsoft ett genidrag med achievements och gamerscore oavsett om det lätt övergår till "vem har mest score". För de kan både hjälpa och stjälpa en spelares upplevelse av ett spel. Men det är ingen som tvingar dig att bry dig achievements och gamerscore, det gäller då bara att ta sig själv i kragen och bestämma sig för att inte bry sig om dem.

Det är lätt att vara efterklok. T ex, "jag skulle inte ätit den där burgaren" eller "jag borde nog inte ha somnat på bion när jag såg Wall-E" (det betyder dig Wallin). I mitt fall var det att jag inte borde ha åkt fort i en kurva som jag var osäker på om jag kunde ta med polarens longboard. Hett tips: bailar du från en bräda i en högre hastighet än du kan springa från ett stillastående stånd så kommer du falla till marken. Slutresultat? Ett brutet nyckelben som måste läka i 3 veckor ungefär. Därav så har jag inget vettigt inlägg just nu. Eller jo, longboard är rysligt skoj, även om det nu kommer vara jobbigt när jag får min nya bräda och jag inte kommer kunna åka. Smärta härdar men longboardglädjen består.

Stilla står det på bloggen, förhoppningsvis tar det fart igen. Måste bara ha något vettigt att skriva. Tills dess, njut av denna fantastiska kombination av slowmotion skateboarding, explosioner och underbar musik. Ta en kort stund, slå på fullskärmsläge och njut. Har några större ämnen jag tänkt skriva om, men har nog inte tid förrän nästa vecka, så ha det bra tills dess.

<div><object width="420" height="339"><param name="movie" value="http://www.dailymotion.com/swf/x8pdue" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><param name="allowScriptAccess" value="always" /><embed src="http://www.dailymotion.com/swf/x8pdue" type="application/x-shockwave-flash" width="420" height="339" allowFullScreen="true" allowScriptAccess="always"></embed></object><br /><b><a href="http://www.dailymotion.com/swf/x8pdue">Heaven (Fully Flared Intro Video Remix)</a></b><br /><i>by <a href="http://www.dailymotion.com/UNKLE_UK">UNKLE_UK</a><
;/i></div>